Hej och välkommen till min nya boning i bloggosfären. Jag hoppas vi alla kommer trivas här. För er som undrar över namnet kan jag ge följande korta, sketchartade förklaring:
omorphia, ομορφιά, är grekiska och betyder – vad jag förstått – “skönhet”. Det skall inte här hos mig tolkas som något rent allmänt “åh, vad vackert” – begrepp, utan jag har en (något haltande) idémässig tanke bakom.
Det är inte alls något jag kommit på själv, denna tanke. Jag snor allting från den bysantinska filosofin. Enligt denna – och här är de väl inspirerade av platonism samt kristendom (och judendom) – så finns det en källa, utifrån vilken allting annat har kommit, flödat ut ifrån. Platonisterna sa att allting var “besläktat” med denna källa, liksom bäcken är av samma natur som sjön från vilken den flödar. Bysantinarna höll visserligen inte riktigt med om detta, men behöll språkbruket; med reservationen att “källan” (dvs Gud) inte är av samma natur (om vi nu bortser från Jesus, som ju är “dubbelnaturig”) som människan. De menade alltså att Gud har skapat människan – och allt annat som existerar – samt att människan äger en likhet med Gud, i meningen varandes dennes avbild.
De utgick alltså från att det fanns en Gud, som skapat allt, samt att allt detta skapade måste äga en slags “likhet” med Gud, vara ett slags fingeravtryck som utrycker Hans väsen. Denna skapelse är för övrigt vacker, god och sann till sin natur (men fördärvad av ondskan och synden), och just dessa egenskaper säger mycket om deras ursprung; ett ursprung som är fullheten av alla dessa. Detta ursprung var ju som sagt Gud.
Genom att närma sig denna skapelse (på alla olika sätt och vis; forskning, bearbetning, odling, välsignande, vistelse i, promenader, filosoferande över, ikonskapande etc etc) så kan mänskligheten inte endast förhärliga skapelsen, utan även mer eller mindre “genom” den, förstå något om, lära känna och umgås med Gud.
All denna skapelse, och allt vi människor gör med den, äger ett visst mått av skönhet (alltså omorphia), vilket allt pekar mot den fullständiga Skönheten, Gud. Denna bloggs syfte är därmed att vara en, liten del i hela denna strävan mot Skönheten, genom skönhet. Notera nu att jag inte gör anspråk på att allt jag skriver är vackert, varken estetiskt eller filosofiskt, och det är inte heller meningen att allt som skriver skall vara teologisgt. Ofta kan det mycket väl komma upp små vardagsanektoder, eller andra texter, av vitt skilda slag.
Men allt hör på sitt egna sätt hemma i denna strävan efter Skönheten.
Dasvidanja!
Om Katholou av en händelse råkar läsa detta mitt första inlägg på denna blogg, så är han varm välkommen att rätta till alla eventuella fel jag skrivit ang. bysantinsk filosofi etc.
Spennende!
WordPress virker som et bra valg. Lykke til med den nye bloggen!
Grattis, WP är ett bra val.
Tips: eftersom din gamla blogg låg på Blogger kan du lätt föra över alla gamla inlägg, med kommentarer och allt, om du vill.
Det är jätteenkelt och går snabbt. Det finns en länk som heter “importera” i adminverktyget….
Tack för tipset. Jag provade nyss, men det funkade inte då – jag hade visserligen webblogg.se förut, de kanske inte räknas med i “blogger”?. Hursomhelst, jag får se om det funkar senare.
Skumt, jag har testat att föra över min blogg till WP, och det har funkat, även om jag inte riktigt bestämt mig än om jag ska byta eller inte….
My mistake, du har ju som sagt webblogg, dvs liknande plattform som blogg.se. Det funkar inte (har även provat det).
Fick fick för mig att det var Blogger du hade, mea culpa…
Hoppas WP fixar å att det går att föra över för webblogg och blogg.se, för då har jag en blogg att föra över
Velkommen til wordpress!:) Spennende blogg du har og som du nå viderefører.
Jag reflekterar lite över de här första sidorna på din nya blogg och på den egentliga relationen mellan inledningen och fortsättningen. Du säger: “Denna bloggs syfte är därmed att vara en, liten del i hela denna strävan mot Skönheten, genom skönhet.” Och jag tänker att det du kallar skönheten är vad andra skulle benämna med andra ord, vilket du själv också kan tänkas göra, och att det ordet står för “syntesen”. Vi söker syntesen. Vi söker efter att få SE. Allt vi intresserar oss för och skriver och läser har det inre syftet att bidra till strategiska bitar av det vi börjar se. Samma relation som mellan kunskap och insikt. Och vi är så lyckligt lottade att vi faktiskt vet vad det är vi söker. Men vi vill KÄNNA det. Vi vill veta Jesu stora hemlighet. Det är han själv som är den naturligtvis. Men att säga så är ord. Vi söker innebörd.