Svenskan är – om vi skall se till hela världen – mer eller mindre ett minoritetsspråk. Vad jag menar är att svenskan i förhållande till andra tungomål knappast kan kallas ett världsspråk. I detta liknar svenskan således hebreiskan/arameiskan under Jesu tid.
Föreställ er då att en svensk vill skriva en bok ämnad för världsmarknaden eller ett brev till, låt oss säga den amerikanske presidenten. I denne bok/detta brev, använder författaren – låt oss kalla honom Jöns, en dialektal variant av Johan(nes) – då självfallet engelska för att nå ut med vad han nu vill säga; han måste ju faktiskt göra sig förstådd.
Det mesta är för Jöns ganska enkelt att skriva på engelska. Men ibland behöver han tänka till lite; ett antal ord, fraser, meningar och uttryck är inte helt lätta att översätta. Exempelvis vill han på ett ställe skriva att ”det ösregnar”. Han tänker igenom vilka sätt han kan formulerade detta på, på engelska. Skall han helt enkelt skriva ”it´s raining heavely”? Eller finns det något annat utryck, som funkar lika bra, om inte bättre? Till slut väljer han att använda utrycket ”it´s raining cats and dogs”.
Ponera nu att denna hans lilla skrift undersöks knappt 2000 år senare, av en läsare som tillhör en helt annan kultur. Och så kommer läsaren till detta uttryck: ”it´s raining cats and dogs.”
Han blir alldeles konfunderad. Vad skall detta betyda? Han kan ju engelska, och vet att det rent bokstavligt betyder just ”det regnar katter och hundar”. På ett eller annat sätt lyckas han klura ut att författaren är svensk, och att den svenska motsvarigheten för denna absurda mening är ”det ösregnar”. Men han är inte nöjd med det. Istället vill han också lära sig mer om det engelska utrycket: det måste ju finnas en anledning till att Jöns valde denna roliga mening, istället för en mer enkel variant.
Således börjar han reda ut hur det kommer sig att ”it´s raining cats and dogs” kan betyda vad det betyder, vilka extra poänger detta ger etc etc.
På samma sätt borde vi väl kunna handskas med begrepper ”logos” (grekiska) och ”davar” (hebreiska [arameiska?] ), eller? Man kan ju inte falla hän till den ensidighet som Messianisterna verkar förespråka…
Et godt poeng!
En intressant iaktagelse är att den översättning av Nya Testamentet till Serbiska som Belgrads Patriarkat har godkänt använder ”Logos” i Johannesevangeliet, där överästtningen ”Ord” står inom parantes första gången: ”У почетку бјеше Логос (Ријеч), и Логос бјеше у Бога, и Логос бјеше Бог.” (Joh. 1:1).
Logos är dock svåröversatt till svenska eftersom det i sig förenar delas den hebreiska tankan på davar (alltså Guds uttalade verksamma ord), men även den grekiska tanken på Guds inre Logos (vilket motsvarar ungefär den hebreiska föreställningen om Guds Vishet), men på grekiska betecknar också Logos ‘mening’ (avsikt/syfte), varför begreppet dels betecknar förmågan till att uttala Logos, men även meningen (både i bemärkelsen ‘avsikt’ och ‘innebörd’) med det uttalade Logos.
”I begynnelsen var Logos och Logos var hos Gud, och Logos var Gud.”
”I begynnelsen var Meningen, och Meningen var hos Gud, och Meningen var Gud.”
”I begynnelsen var Förnuftet, och Förnuftet var hos Gud, och Förnuftet var Gud.”
”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.”
Det hela bler än mer komplicerat om man betänker att αρχη inte endast betyder ‘begynnelse’, utan även kan betyda ‘princip’, ‘urgrund’, ‘ursprung’, ‘första orsak’ etc. etc.
”I grund och botten fanns Meningen, och Meningen fanns hos Gud, och Meningen var Gud” ;-D
Det är inte utan att man kommer att tänka på Fausts översättningsbryderier i Goethes version av dramat. Och Mefistor knipsluga kommentar!
BK
KORR: skall vara ”Mefistos”, inte MefistoR, som jag råkade skriva…