Av: Memento mori « ἱλαρὸν

Memento mori « ἱλαρὸν — Sat, 14 Jun 2008 05:37:02 +0000

[...] Fruits of the Spirit, Holiness, Meta, Metanoia, Prayer, Swedish — hilaron @ 5:36 am Att minnas döden är Din Andes gåva. I dagens tidevarv, med dess ovilja till det eviga, blir minnet av döden min [...]

Av: S-E Daniel

S-E Daniel — Thu, 12 Jun 2008 06:05:23 +0000

Låt mig vända på resonemanget lite.
Vad för något underbart är det vi egentligen och exakt kommer att göra där i himlen som är allra mest saligt? Och en andra fråga: Bör vi inte göra detta, just detta, redan här och nu, om det är möjligt?
Vi kan svaret på första frågan, alltså med huvudet, det är en helt annan sak att veta det med hjärta och erfarenhet. Vi kommer främst att njuta av Gud själv, umgängelsen med honom. Vi kommer främst att uttrycka uppskattning över honom. Det står att vi ska prisa honom.
Vi tror i praktiken inte att vår lycka står att finna just här. Som barn föraktar vuxna njutningar, är vi blinda för vad de där orden står för. Vi känner Gud dåligt. Vi förstår inte att han är den största njutningen i kosmos och himmel. Att han är den roligaste, underbaraste, mest spännande Vän och Älskare som finns.
Vi förstår heller inte att vår glädje finns i att se honom glad i sin kärlek till oss. Vi är nämligen hans största glädje. Det är vad Gud är kärlek betyder.
Och han kom till oss! Och fortfarande fattar vi inte att vår glädje finns där redan här och nu, att vara i tacksamhet inför honom. Vi har ju inte ens nalkats honom. Bara helt kort, helt svagt.
Men vi kan redan nu få den förmån som vi kommer att uppskatta mest i himlen.

Kommentarer till minnet av döden

Av: Memento mori « ἱλαρὸν

Av: S-E Daniel