Ibland stöter man på en del traditioner om apostlarna – exempelvis om man kikar i vissa nytestamentliga apokryfer – där man blir bekant med vissa påståenden, som ens västerländskt “förnuftiga” sinne inte gärna tror på. Desto roligare är det, då man upptäcker, att detta förvånande faktiskt kan stämma. Ett exempel: ofta säger apokryfer (och detta kanske traditionen gör gällande också?) att varhelst apostlarna predikade, så blev folk helade och omvända. Nu är detta inget som jag tycker är konstigt. Nej, det jag brukar reagera på, är följande detalj: ofta står det nämligen, att de lokala templena så gott som övergavs av befolkningen, till följd av apostlarnas verksamhet. Vore inte det märkligt? För att ge er ett smakprov, kan jag ge er här det första jag lyckas hitta såhär på rak hand, ett avsnitt ur Andreas-och-Matteusgärningarna:
Och demonerna svarade och sade till Andreas: Nu har du fallit i våra händer; var är din ära och ditt jubel, du som sätter upp dig själv gentemot oss, och som vanhedrar oss, och som talar om våra gärningar på varje plats och i varje land, och som har fått våra verkstäder och tempel att överges, så att inga offer kan bäras fram till dem? Därför, på grund av detta, ska vi döda också dig, liksom din lärare vid namn Jesus, och Johannes som Herodes halshögg.
Några månader senare kom jag över ett exemplar av Plinius den yngres brev. Plinius föddes år 61 eller 62, och var en romersk jurist, författare samt vetenskapsman. År 111 blev han av kejsaren Trajanus utsedd till ståthållare i provinsen Bithynien och Pontos. Han dog några år efter detta. Det finns flera hundra brev bevarade av Plinius, ofta med svaren till dessa; dessa brev gav Plinius själv ut under sin livstid en samling om tio volymer. I bok tio, finns ett brev där Plinius frågar kejsaren (kejsaren svar är även det bevarat) hur man ska handskas då kristna ställs inför domstol. I detta brev finns ett avsnitt, där plinius skriver följande:
Det är nämligen många som i alla åldrar, alla samhällsklasser, såväl män som kvinnor som utsätts och kommer att utsättas för fara. Och inte bara till städerna utan även till byarna på landsbygden har denna vidskepelse [kristendomen] spritt sig. Den tycks emellertid kunna hejdas och rättas till. Säkert är att tempel som nästan stått övergivna, ånyo börjat besökas flitigt […]
Kan ni tänka er! Här skriver en högt uppsatt romare till sin kejsare, kring år 110 – endast ca 10 år efter den siste apostelns död, och något enstaka år efter apostlalärjungen Ignatios avrättning – att det finns tempel i Mindre Asien som till följd av kristendomens utbredning nästan stått tomma. Detta är exakt den informationen som apostlatraditionerna ger oss! Sen tillägger han visserligen att dessa tempel återigen kommit i funktion, bl.a. till följd av förföljelser och annat, vilket ju är mindre glädjande.
Vilket otroligt intressant inlägg! Detta hade jag aldrig hört förrut! Finns det några bra länkar eller tips om var jag kan läsa mer om detta? Eller finns det med i någon av skrifterna som finns med i “De Apostoliska Fäderna” (de kallas ju ibland “NT-apokryfer”, även om jag kanske snarare tänker på mer gnostiska skrifter när jag hör “NT-apokryfer”)?
Tyvärr, gällande just detta kan jag inte komma på något just nu (om jag hittar något skall jag dock höra av mig!).
Jag vet inte exakt vad definitionen är för att något ska få klassas som “NT – apokryf” – men både åldern, ämnet och författaren (eller; påstådd författare, ofta/ibland) spelar in. Dock är långt ifrån alla apokryfer gnostiska, vilka många gör gällande; faktum är att många apokryfer accepteras som sanna av ett flertal, exempelvis av ortodoxa kyrkan, om inte gällande genuinitet, så åtminstone gällande doktriner, spiritualitet etc.
Ett exempel: skriften Hermas Herden, som hör till de apostoliska fäderna, räknades bland vissa under den unga kyrkan till Bibeln. Kyrkan beslöt dock till slut att ej acceptera den som kanonisk. Många västerländska (protestantiska?) “teologer” menar att denna skrift alltså är en apokryf, och att den uteslöts pga av tveksam kristologi. Men ortodoxa kyrkan – som man väl kan säga är den som är ivrigast att “klyva hårstrån” i kristologiska frågor_:P – säger tvärtom; allt i denna skrift är renlärigt. Då kan man tänka sig att anl. till att den ändå uteslöts är för att den inte var genuin, d.v.s, att den inte var av apostoliskt ursprung. Även här säger dock många inom ortodoxa kyrkan att den verkligen skrevs av apostlalärjungen Hermas, som nämns i något av de (paulinska?) breven.
Hur som helst: det finns många apokryfer, gnostiska lika väl som renläriga, genuina likaväl som falska etc.
Många av dessa kan du finna här:
http://www.earlychristianwritings.com/
Jag rekommenderar även att du besöker denna sida, där ex. många av kyrkofädernas skrifter finns upplagda.
http://www.ccel.org/
Jag vet att somliga av NT-apokryferna är renläriga. T.ex. har jag just fått “De apostoliska fäderna” i min ägo och har med stor iver kastat mig över att läsa den. Men ändå sitter en gammal ryggmärgsreflex fast förankrad hos mig om att NT-apokryfer = gnostiska skrifter *pinsamt men sant*