De flesta skulle nog, om man frågar dem vilken musik jag lyssnar på, rabbla en del grupper och artister från 60/70 – talet, samt ortodox sång. Även om detta verkligen stämmer, så känner jag att jag behöver komplementera dessa uppgifter, med lite annat. Här nedan följer ett litet smakprov:
Hava Nagila – Israelisk folksång
Spiegel im Spiegel – av Arvo Pärt, estnisk minimalistisk kompositör
My Heart is in the Highlands - samma som ovan
klezmer – ett för mig okänt band, som spelar någon variant av klezmer-musik
Två exempel på sefardisk musik: ett och två
Ahinoam Nini – jemenitisk-judisk sång
Kalashnikov – av Goran Bregovich, serbisk musiker
weddings and funerals gas gas - av samme som ovan (en låt som f.ö. spelades som paus-underhållning i senaste Eurovision Song Contest i – Serbien)
O store Gud – gammal svensk psalm (bland många, många andra bra…)
Tack min Gud för allt som varit – ytterligare psalm; tyvärr dåligt exempel, men man kan ändå läsa texten.
(sydafrikanska) Johnny Clegg & Savuka; One Man One Vote, samt I think I know why the dog howls at the moon
Dans på de saligas ängder (en liten blomma ur den klassiska musikens stora trädgård) – av Christoph Gluck
Li Beirut – av Fairouz, libanesisk (maronit) sångerska; otroligt vacker röst. En del av texten lyder enligt följande på engelska:
To Beirut – peace to Beirut with all my heart
And kisses – to the sea and clouds
To the rock of a city that looks like an old sailor’s face.
From the soul of her people she makes wine,
From their sweat, she makes bread and jasmine.
So how does her taste become a taste of fire and smoke?
Den salige Seraphim Rose har sagt följande om kultur, så det gäller ju musiken också:
The world´s best culture, properly received, refines and developes the soul…we can use the best things the world has to offer to go beyond them; everything good in the world, if only we are wise enough to see it, points to God, and to Orthodoxy, and we have to make use of it
Hej Thomas!
Har du hört Arvo Pärts komposition Siluans song, som han dedikerade till den ödmjuke starjetsen porträtterad i Ärkemandrit Sofronis biografi?
Hade förmånen att spela den tillsammans med Umeå musiksällskap december 2006. Pärts musikaliska stil “tintinnabuli” är intressant. Särskilt när man betänker den ur dr. Manfred Clynes vetenskapsområde “sentics” som myntat begrepp som dionysisk och appolonisk musik.
Hej!
Nej, den har jag tyvärr inte hört. Jag får se tll att införskaffa den – jag älskar Pärts musik!
Vilken intressant tanke, det där med appolonisk och dionysisk musik. Hade inte hört dessa termer användas musikaliskt sammanhang förut.
Intressant. För inte så länge sedan tänkte jag mycket på det där med appoloniskt och dionysiskt efter att ha läst Nietzsches “Tragedins Födelse” (i Horace Engdahls översättning kallades appoloniskt närmare bestämt för appolliniskt om jag inte minns fel).
Jag har dock inte reflekterat över Pärts musik genom dessa termer, men jag antar nu vid närmre eftertanke att det lutar mer åt det appolliniska hållet.