Till Serberna Genom Fängelsefönstret, kap. 47 – St Nikolaj Serben

Mellan 15 september 1944 och 8 maj 1945 satt teologen och -som någon kallat honom – “den nutida kyrkofadern” St Nikolaj Velimirovich, “Serbiens Chrysostomos”, i nazisternas koncentrationsläger i Dachau. Under denna tid skrev han en dagbok, där han predikade för sina serbiska landsmän. Titeln på dagboken är Genom Fängelsefönstret. Han har även skrivit annat, såsom Prayers by the lake samt The Prologue from Ohrid – Lives of the Saints.

Även om dagboken riktar sig till (dåtidens) serber, så kan nog vi västerlänningar – ja, alla människor – ta till oss hans budskap också, på ett eller annat sätt.

Här följer ett utdrag, kapitel 47:

Det var en man som hade två döttrar. Den yngre separerade från hennes fader,och gav sig av till fjärran länder, där hon slösade bort sin förmögenhet på ett utsvävande liv.

Kristus Frälsaren hade två döttrar – Asien och Europa. Asien var den äldre, Europa den yngre. Kristus älskade den yngre dottern mycket, och den yngre dottern älskade Honom och levde i Hans närhet, och separerade sig inte från Honom på tusen år. Men efter tusen år började Europa avsky Kristus, Hennes Förälder, och började röra sig bort från Honom, ända tills hon helt och hållet hade separerat sig från Honom, genom att gå in i ett okänt land, ett land som inte var Guds, ett hednaland, och återvänt till den skräphög där Kristus en gång hade funnit henne, tvättat henne, och lett henne in till Kungens palats.

Men utan Kristus blev Europa fattig, hon sjönk ner i sådan fattigdom och sådan eländighet, att ingen ville ge henne en hjälpande hand, av rädsla för att hon då skulle sno även denna hand, för han som är utan Gud är utan heder, och han som är utan Gud är utan sanning och nåd. Som profeten säger: Herren älskar sanning och nåd. Och för dem som förlorar Herren är det omöjligt att behålla sanninge och nåd. Således, havandes separerat sig från Herren, så förlorar Europa sanning och nåd. Hedendomens ogenomträngeliga mörker förslavade hennes själ. Och redan nu kunde hon ej längre se något, hon var ömkansvärd, hungrig, tiggandes, naken och blind. Europa blev på detta sätt, eftersom hon rörde sig bort från sin andliga Förälder, Kristus, mot Hans vilja.

Men inte ens i sin extrema fattigdom ödmjukades Europa, på grund av hennes högmodiga stolhet. Föraktad av alla kontinter, fortsatte hon att upphöja sig själv över hela mänskligheten, lovsjungades sina egna under. Essensen av hennes motto var detta: Kristus är ingen Undergörare, utan Jag, Europa, Jag är Undergöraren. Jag uppfann kompassen, mikroskopet och teleskopet, Jag har räknat stjärnorna, Jag har räknat ut Universums längd och bredd, Jag har upptäckt mediciner, Jag har utformat kirurgiska instrument, Jag har gjort dynamit medelst vilket berg spränges sönder, Jag har skapat maskiner som flyger, maskiner som rör sig under vattnet, maskiner som flyter; Jag är maskinuppfinningens gudinna, ångbåtar och järnvägar, elektriska instrument, radio och television. Jag, Jag, Jag och Jag! Jag är denna tidsålders undergörare. Det finns ej längre någon Undergörande Gud, Han är den bekväma filten från svunna, primitiva tider. Det finns endast Europa, Undergöraren.

Åh, mina bröder, kan ni höra denna förlorade dotters ord? Kan ni höra denna aristokrats skrytsamhet, från denne som har fallit i fattigdom, som är smutsig och hungrig? Hon är redan intet, ändå skryter hon som hade hon allt. Hon är intet, men solar sig i högfärd, som om hela världen tillhörde henne. Hon upphöjer sig själv, i det att hon skall bli respekterad, men hon blir endast föraktad. Hon målar och utsmyckar sig själv, för att se mer vacker ut. Men alla hånar och undviker de henne, som de fulaste av monster.

Kristus äldre dotter, Asien, klarar inte av att se på Europa: hon ser styggelse, hon hör disharmoni; Europa utsöndrar en motbjudande stank. Hon är täckt med skabb och sår. För Asien, så är Europa outhärdligt.

Detta är vad Kristi Asien svarar det anti-kristna Europa, som har fallit bort: Vad har du i dig själv? Vad har du att skryta med? Vad är du stolt över? Även om du hade funnit något – på vems mark har du funnit det? Varför skryter du över kompassen, över elektriciteten, över ångbåtar och andra uppfinningar? Vart fann du allt detta? Säkerligen, det var i din Herres gårdar, som bjöd in dig dit? Om du inte kommer ihåg din Mästare, är du en tjuv. Ja, sannerligen, du är en tjuv. Och mer än detta: du stjäl, du plundrar och du trycker ned. Du har tagt Guds under för dig själv, dessa som du var sist om att upptäcka. Sannerligen säger jag dig: alla dina under, är Guds under, de är inte dina, och de kommer aldrig bli dina, inte på miljoner år. Du har endast en sak – lyssna på detta och kom ihåg det – endast en sak från dig själv: detta är missbrukandet av Hans under. Undrena kommer från Gud, missbruket från dig. För att ta ett exempel, flyg-maskinen är ett under, men förintandet av mänskligheten med hjälp av denna maskin är från dig. Det är Guds att segla, ditt att sjunka. Det är Guds at hela, ditt att förgifta. Det är Guds att ena, ditt att splittra. Sanningen är Guds, din är lögnen. Nåden är Guds, din är egen-kärleken. Vad har du gemensamt med Kristus, Europa, med Kristus, med nådens och sanningens Gud? Och du, Serbien? Varför är du bekymrad, och varför rodnar du? Eftersom du har följt efter Europa. Du har blivit vän med avfällingen. Du har följt med horan. Om du ändrar dina vägar, kommer du bli välsignad. Och välsignad är Gud som väntar på dn omvändelse. Amen.