Många (kristna) männsiskor inbillar sig att kristenheten började missionera bland muslimer först under 1800-talet, och att denna mission först idag börjat komma igång ordentligt. Detta är helt fel. Fr. Joseph Patterson visar i ett kort blogg-inlägg att Kyrkan faktiskt har missionerat bland muslimerna ända från början. En mycket intressant historialektion. En utökad version av artikeln står att finna på orthodoxwiki; A History of Orthodox Missions Among the Muslims. Tyvärr, får man väl säga, så nämns dock inte all missionsverksamhet bland muslimerna från ortodoxa kyrkans sida; exempelvis nämns inte Johannes Bulgarens verksamhet. (om jag minns rätt, var Johannes Bulgaren en kristen som, efter muslimernas övertagande, konverterade till islam, levde ett utsvävande liv, sedan – kring 20-årsåldern – omvände han sig, och kom tillbaka tll Kyrkan [blev munk?] och började predika bland muslimer; hans liv slutade med att han fick en vision från Gud, som sa att han skulle bege sig till Hagia Sofia [kyrkan som blivit omgjord tll moské] för att där predika för muslimerna under pågående gudstjänst – han uppfyllde denna uppgift, och dog martyrdöden medelst halshuggning)
Det finns mycket intressant att läsa om missionens historia, både gammal och nytt. En sida jag upptäckte nyligen, tillhör den (kanoniska) Indonesisk – Ortodoxa Kyrkan, hörandes till ROCOR;s Australiska stift. Där kan man bland annat läsa om Arkimandrit Daniels missionsverksamhet bland indoneserna, och även om konversionsberättelser om muslimer som blivit kristna etc. En fascinerande berättelse var den om Fr. Boris, en muslimsk gängmedlem och ”trollkarl”/häxdoktor/whatever, som stötte ihop med Fr. Daniel, och ännu viktigare, med Kristus. Hans berättelse i fyra delar finner ni här.
Här följer ett utdrag, ur biten då Boris går in i en kyrka, för att strida mot Kristus, efter att en präst hade sagt till honom att Kristus är alla gurus guru, och ingen kan besegra honom:
”I Solo så deltog jag varje dag i morgongudstjänsten, vilken följdes av Fr. Daniels undervisning. När alla hade lämnat den tidens enkla kyrka, efter att ha deltagit i undervisningen, så prövade jag mina magiskt mystiska krafter gentemot Jesus Kristus. På denna tid hade den Heliga Treenighetens kyrka ännu inte blivit byggd; Fader Daniel använde ett enkelt hyrhus som senare blev platsen för dagens Heliga Treenighetens kyrka.
Jag stod upp framför ikon-skärmen [ikonostasen], vilken var tillverkad av enkelt bambu-material. Faktiskt, det skulle vara enkelt för mig att slå ner den endast genom att stampa i marken och slå med min knytnäve i luften mot ikon-skärmen, men vad som hände chockerade mig. Istället för att slå ned ikon-skärmen, så stutsade energin från luften som jag skickat emot den tillbaka mot mig själv, och träffade mig så kraftfullt att jag föll till marken. Jag gick ut från kyrkan, men kunde fortfarande inte tro vad som hänt. Senare provade jag mina övernaturliga krafter mot en glödlampa som fanns utanför kyrkan, och den föll i småbitar; det betydde att jag fortfarande hade mina krafter.
Jag gick in i kyrkan igen, och provade återigen att slå ned ikon-skärmen, men samma sak inträffade. Flera gånger provade jag detta, och åter och återigen slogs jag ned till marken.
jag började intressera migför vem denna Kristus egentligen var [...]”
Som hämtat ur en helgonberättelse. Läs den spännande fortsättningen!
Den uttolkning jag har hört är att det skulle betyda ”Den trotsiga”, vilket vore ett lysande exempel på gudomlig humor beträffande den som gav sitt förbehållslösa ”ja” till Gud.
Haha, den förklaringen har jag faktiskt nte hört. (för övrigt antar jag att denna kommentar egentligen hör hemma på inlägget ”Maria”?)