Maria – del 1

But David, joining himself to the multitude of the saved, who are like the strings of a musical instrument or like differing voices from different generations made harmonious in one faith through the Ever-Virgin, sounds a most melodic strain in praise of her, saying: ”I shall commemorate thy name in every generation and generation. Therefore shall peoples give praise unto thee for ever, and unto the ages of ages.”

- den helige Gregorios Palamas, ur Om vår Högst Rena Fru Gudaföderska och Eviga Jungfru Marias Insomnande

Ett mycket kontroversiellt -eller kanske snarare endast ”livligt diskuterat”- ämne, utgör den kvinnan som troligtvis är den mest kända (åtminstone en av dem) människan av kvinnligt kön genom tiderna, på svenska mest känd som Jungfru Maria. Om jag får som jag vill, orkar och hinner, så kommer detta inlägg vara det första i en serie på obestämd längd, vilken kommer -utan några som helst höga ambitioner- bestå av mina reflektioner gällande denna kvinna, med fokus på olika aspekter, både ur teologiska, historiska, konstnärliga/konsthistoriska etc etc synvinklar

—————

Den första punkten blir -jag mjukstartar med något försiktigt- hennes namn. Detta inlägg bygger delvis på ett äldre inlägg på min gamla blogg, namnet ”Maria” och andra varianter, men uppgifterna har reviderats, uppdaterats, utökats m.m.

1. Namnet går att finna i en stor mängd varianter över hela världen – Mary, Mia, Maris, Marie, Maja etc – men dessa varianter kommer vi inte fästa intresset vid. Dessa är lokala versioner (inget fel på dessa…)

I antikens Palestina, var ”Maria” ett mycket vanligt namn på judiska kvinnor.; drygt 20 % skall ha burit det. Med tanke på detta är det ingen överraskning att namnet redan under Jesu tid fanns i olika stilar och stavningar. Vanligast var formen ”Mariam/Miriam”, med ett ”m” på slutet.

När namnet ”Mariam” skulle skrivas med grekiska bokstäver, var det vanligt att man skrev ”Maria” eller ”Mariamme”(eller Mariame). Ofta skrevs det dock endast som det var, d.v.s. Mariam. I septuaginta, den antika grekiska översättningen av GT, nämns Mose syster vid namnet Mariam, där engelska och svenska Biblar istället har ”Miriam”. Men de två förstnämnda – Maria och Mariamme- var utan tvekan de vanligaste transkriberingarna. Båda dessa översättningar – Maria och Mariamme – gav ett mer grekiskt intryck än transliterationen Mariam/Miriam. Den som används överallt i NT (som ju skrevs på grekiska) är dock Mariam; detta gäller dock inte i Codex Vaticanum, där det istället skrivs Maria.

Formen ”Mariam” är egentligen en arameisk; på hebreiska, judarnas gamla språk, hette det egentligen Miriam. Men med tanke på att judarna i Palestina vid denna tid talade arameiska, torde formen Mariam ha varit den som Jesu mor bar. Visserligen diskuteras det livligen huruvida judarna vid denna tid även kan ha talat hebreiska (vilket jag inte anser vara helt omöjligt); alltså finns det möjligen en chans att hon hette Miriam.

Vill man komplicera det hela lite, så bör det även nämnas att många judar vid denna tid hade två namn; ett hebreiskt/arameiskt samt ett grekiskt – detta kunde antingen vara ”rent” grekiskt, eller en helleniserad variant av det judiska namnet (det fanns även fall då man tog ett grekiskt namn, som påminde om det judiska). Detta betyder att Jesu mor förutom namnet Mariam/Miriam, även kan ha burit namnet Maria/Mariam/Mariamme. Detta skulle då ha använts när hon kom i kontakt med greker. (Man kan jämföra med att jag heter Thomas, som på svenska uttalas toomass; umgås jag dock med en britt skulle denna uttala det tåmmess)

En del menar, att eftersom formen i arabiska – och därför även i koranen och på muslimers läppar – för Jungfru Maria är Maryam, så är detta ett stöd för att hon skall ha burit den arameiska varianten Mariam, istället för det hebreiska Miriam.

2. Betydelsen av namnet Maria/Mariam/Miriam är en ännu svårare fråga. Möjligen är det från början ett egyptiskt namn; den enda kvinnan i GT som bär detta namn är Mose syster. Som vi alla vet växte Mose, Miriam och Aron upp i Egypten. Mose fick sitt namn av Faraos dotter, Aron är med all säkerhet ett egyptiskt namn – om två av tre judiska syskon i egypten bar egyptiska namn, varför då inte det tredje? Om detta är fallet, så kommer namnet troligen från det egyptiska ordet meryt, vilket betyder ”älskad”.

Men det finns även en del försök till att förklara namnet utifrån hebreiskan. Många brukar säga att det skulle vara ett namn, sprunget ur de två orden mar yam, vilket betyder ungefär ”bittert hav”. Detta är dock grammatiskt felaktigt – om dessa ord skulle göras om till ett namn, skulle det bli Yammar, inte Maryam (och verkligen inte Miriam).

Ett antal andra mer eller mindre trovärdiga tolkningar, utifrån hebreiskan, arameiskan etc är: ”deras uppror”, ”havets myrra”, ”havets droppe”, ”havets älskarinna”, ”havets stjärna”, ”hopp”, ”bitterhet”, ”stor sorg”, ”den bittra”, ”uppror”, ”den helade”, ”den tjocka”, ”den välnärda”, ”älskarinna”, ”den starka”, ”den härskande”, ”den upphöjda”, ”myrrha”, ”den behagliga”, ”den älskvärda”, ”den barmhärtiga”, ”den bedårande”, ”den tjusiga”, ”efterlängtat barn”, ”den perfekta”, ”omhuldad”, ”den vackra”, ”älskad av Gud”…

Ytterligare en förklaring som getts, är att det är ett sammansatt namn: egyptiskans mer har satts samman med hebreiskans jah (dvs Jahve) – namnet skulle isf betyde ”den som älskar Jahve”, alltså, ”den som älskar Gud”.

Av alla de ovan nämnda förklaringarna är de två som ”anlitar” egyptiskan troligast – ur filologisk synvinkel – och således skulle namnet alltså betyda antingen ”älskad” eller ”den som älskar Gud.”

Det finns dock ett antal invändningar även mot dessa tolkningar, vilka jag dock inte ska ta upp här. Catholic Encyklopedia menar, i likhet med många andra, att det säkraste är att utgår från att namnet är av hebreiskt ursprung – de mest troliga tolkningar skulle i sådana fall vara: ”upprorisk” och ”den välnärda”. Etymologiskt är ingen av dessa mer trolig än den andra – men om man betänker synen på kvinnan i detta område, vid denna tid, så torde det senare vara en mer trolig tolkning. Betydelsen skulle då vara ”Den perfekta” eller ”Den vackra”.

3. I Bibelns skrifter, får viktiga personer ofta namn med profetisk innebörd. Abram och Saraj (hög fader och stridslysten) byter, på Guds befallning, sina namn till Abraham och Sara (fader till många och prinsessa); Kungaprofeten David (älskad); Profeten Elia (Jahve är min Gud); ärkeänglarna Mikael, Gabriel, Rafael och Uriel – jag skippar de andra då man tjivas en del om vad de egentligen heter – (”Vem är som Gud?”, ”Guds man”, ”Gud har helat” och ”Gud är mitt ljus”); Jesus (Jahve frälser) etc.

Jag ser inte varför Gud inte skulle ha lagt ner någon slags profetisk betydelse i Jungfru Marias namn. Detta att hon är Jesu moder gör det tvärtom troligare. Om vi endast håller oss till de fyra mest troliga tolkningarna av hennes namn (”älskad”, ”den som älskar Gud”, ”den perfekta” och ”den vackra”) så ser man ganska snabbt vad de olika namnen skulle kunna betyda i hennes sammanhang. Nu kommer jag egentligen in på marker som hör till ett senare inlägg, men några få snabba förslag kan jag iaf nämna:

• ”Älskad” – Gud älskar Maria, och har därför gett henne ett särkilt uppdrag; att föda Frälsaren, Gud själv. Möjligen även detta ”älskad” skulle kunna antyda att Gud ger henne särkilda nådegåvor, antingen sådana som alla kan ta del av, eller något som är specifikt för henne…Möjligtvis även en antydan till att hon var enda barnet?
• ”Den som älskar Gud” – Maria skulle växa upp till att bli en from, kärleksfull och gudfruktig Gudsälskare.
• ”Den perfekta” – i princip samma som ovan.
• ”Den vackra” – Jungfru Maria var vacker, både till det yttre och i själen. Med andra ord; samma som ovan plus fysisk skönhet.

Men nog om detta.

Alltså: Jesu moder hetter Mariam, möjligen Miriam. Hon kan även ha haft ett andra namn, på grekiska. Hennes namns betydelse torde vara ”älskad”, ”den som älskar Gud”, ”den perfekta” eller ”den vackra”, och detta skulle kunna ha diverse profetiska betydelser.

God natt.