Min hebreiska är så bortglömd att jag knappt ens kan hanka mig igenom alfabetet längre, men jag lyckades i alla fall få fram att det är samma ord som förekommer i namnet på den judiska grupp som kallas chassider, och att grundbetydelsen handlar om att uppfylla förpliktelser, i det här fallet givetvis Lagen och Israels förbund med Gud; m a o vad alla judar förväntades uppfylla. Ordet är alltså betydligt konkretare och neutralare än det svenska. I valör kanske jämförbart med när en svensk säger sig vara bra på sitt jobb, vilket ju inte alls behöver betyda att man anser sig vara på något sätt exceptionell.

Och eftersom det handlar om ett förbund så blir det också naturligt för David att säga ‘Du, Gud, jag har uppfyllt mina förpliktelser mot dig. Uppfyll nu dina förpliktelser mot mig!’

Hebreiskan är vanligen ett mycket konkret språk, och judendomen vanligen en mycket konkret religion. Det är vi kristna som trasslar till allting och blandar in känslor och abstraktioner och funderar över vad som är passande och jag vet inte allt…