I fredags började sabbaten. Vi i familjen – förutom Elias, som var lite sjuk – beslöt att se på hur judarna, som de säger, ”tar emot” sabbaten. Det var en mycket speciell upplevelse. Hela platsen framför västra muren fylldes av judar: såväl europeiska som orientaliska (samt falasher), såväl män som kvinnor, såväl gamla som unga. De gungande, och svängde, vissa grät – allt under bön.
Plötsligt slöt sig en grupp unga soldater – ganska många faktiskt – ihop med 2-3 barn och några slags sång-ledare och bildade en stor ring, mitt bland allt bedjande folk. De började dansa ringdans, de hoppade och svängde, log och skrattqade, klappade händer och sjöng (en del av dem hade för övrigt fått i sig lite för mycket vin): de sjöng glada och korta sånger i stil med: ”Kung David regerar, Kung David lever!… Abraham är vår fader! Abraham lever!…Messias kommer snart, ojojojojoj, Messias, Messias, Messias…Jerusalem av guld!” etc.
Folk fortsatte ständigt att strömma till. Två stora grupper med skuttande ortodoxa judar hoppade, dansade och sjöng ner från stan till muren. Senare kom ännu en soldatgrupp, som dansade m.m.
Man fick tyvärr inte ta kort eller filma något på platsen, så hoppas ni nöjer er med följande bild på några stiliga östeuropeiska, ortodoxa judar. Notera den gulliga gossen och deras übercoola pälsmössor.
På vägen hem inträffade något gulligt. Vi passerade en liten utgrävning. Man hade grävt fram en liten bit av en handelsgata från Jerusalem. Då min yngsta lillasyster, Paula, fick höra att Jesus troligen hade beträtt denna mark började hon ropa till mig: ”Thomas, Thomas, vi måste smörja in våra fötter, Jesus har gått här!” När jag kollade åt hennes håll såg jag hur hon sprang runt på hela gatan och gned fötterna (hon hade dock sandaler på sig) mot de gamla stenarna, som för att få röra vi Jesus genom dem. När vi skulle gå därifrån gick hon försiktigt, nästan på tå, för att inte ”skrapa bort” Jesus från sandalerna:) En del kanske tycker detta är en naiv form av tro som Paula har – jag tycker det är vackert.
Senare på kvällen, när vi var på väg hemåt, fick Paula ont i fötterna. Hon satte sig ned och vilade – men så kom hon på: Jag har ju Jesus på fötterna…jag har Jesus-sandaler! Jag står på Jesus! Med ett leende strosade hon vidare.
Idag, på lördagen (m.a.o. sabbaten), begav vi oss med en sherout till Betlehem, för att besöka Födelsekyrkan. Staden är liten (med många kyrkor) och otroligt smutsig (liksom Jerusalem), vackra hus varvas med rena rama ruckel (ingen överraskning kanske) – och överallt var det trängsel. Även Födelsekyrkan ser väldigt nedgången ut, åtminstone på utsidan. Den ser nästan ut som en ruin, men är ändock mer välbehållen än Gravkyrkan/Uppståndelsekyrkan.
Födelsekyrkan – illa åtgången
Porten in till kyrkan var mycket liten(som ett litet barn) , den var ursprungligen större (vilket syns på bilden ovan), men på medeltiden gjorde man den mindre för att skydda kyrkobesökare från muslimska rövare.
Kyrkan byggdes ursprungligen år 326, av kejsaren Konstantin den Store mor Helena. På 500-talet restaurerades den av kejsar Justinianus; golvet höjdes med ca en, en och en halv meter. Det är från denna tid som kyrkans nuvarande byggnadslösning och utseende har sin grund. Den kom dock att förfalla och ytterligare restaureringar gjordes av korsfararna. Efter detta har den återigen förfallet – härav det något annorlunda utseendet. Det var mycket mörkt på insidan och svårt att ta kort – jag fick ingen bild alls från själva födelsegrottan. Här är dock ett par tröstebilder:
En av flera bysantinska pelare från 500-talet, som byggdes av Justinianus. På pelarna fanns bilder av helgon; vem just detta är vet jag ej. Kapitälet är av korinthisk typ, en s.k. blomsterbukett.
Man har öppnat upp 500-tals golvet på vissa utvalda ställen: under döljde sig det ursprungliga golvet som byggdes av Helena på 300-talet, med utsökta mosaiker.
Den här gamla dopfunten fick man kämpa med för att kunna fånga på bild. Ljuset var som sagt inte gjort för fotografering. Dopfunten är – jag minns knappt – ca 2 meter i diameter. På locket finns en bild av Jesus på korset, och på sidan fanns en liten text på grekiska. Den lärde må läsa och förstå, och har all tillåtelse att tala om för mig vad som står skrivet:
Mamma och Paula på väg genom en öppning, egentligen utgången, till själva födelsgrottan, som ligger under altaret i födelskyrkan.
Dagen fortsatte med att vi bl.a. gjorde ett besök till Herodion. Men mer om det imorgon. God natt från Jerusalem.
Och förresten: det finns fortfarande getter, får och herdar i Betlehem – brödhuset. Det är dock lite skräpigare än på Jesu tid:
