I Det Heliga Landet – del 12

Under den gagna veckan har jag insett att asiater  – i synnerhet koreaner – ar:

• Otroligt coola
• Godhjartade
• Barnsliga
• Vaenliga
• Lattroade
• Arliga
• Gastvanliga
• Hjalpsamma
• Stolta over sina namn (se nedan)
• Arbetsamma
• Olfantaster
• Porralskare
• Avundsjuka pa Sverige (ja, det ar sant)
• Nyfikna pa manniskor och andra kulturer
• Etc etc.

Ang. att de alskar sina namn. Igar samtalade jag med en av vara koreaner, en 30-aring vid namn Shim. Han berattade om koreansk historia, en del om sin slakthistoria, om koreansk kultur, politik etc etc. I samband med detta berattade han vad han namn + efternamn betyder: hjarta – sta – eld. (heart, stand, fire) Bara detta tycker jag ar mycket vackert (han berattade om andra namn ocksa, alla med mycket vackra betydelser). Dessa ord tillsammans betyder pa koreanska ung. ”den som aldrig ger upp”.

Nar han hade sagt detta, lade han strax till – nastan med tarar i ogonen – I love my namne, I really, really love my name. Mhm…varpa han nickade, stirrade ut i luften en stund, och sedan blev tyst. Han var verkligen stolt over sitt namn.

Vid ett annat tillfalle, da jag talade med flera koreaner, sa fick jag hora dem beratta om den obligatoriska militartjansten som alla koreanska man maste gora, i tva ar. De beskrev den som det varsta de varit med om. Alltid maste man vara redo. Varje morgon springer man i timmar. Man ska sova med vapen under kudden, och pa dagen har man vapen over hela kroppen. Alla soldater far ett piller (typ alvedonliknande), som de kan anvanda utifall de blir sjuka under dessa tva ar. De var verkligen avundsjuka pa svenskarna, dar man knappt far gora lumpen. En av koreanerna, som ska rycka in om nagon manad, fortsatte upprepa: jag ar verkligen radd, jag ar radd, ja vill inte, jag ar sa radd...

Med tanke pa vad de fortsatte beratta sa forstar jag deras radsla. Shim, han som alskar sin namn, berattade t.ex. att foljande intraffade nar han var ute pa en patrullering med sin grupp. De gick langs muren, som skiljer Nordkorea fran Sydkorea. 20 meter norr om gruppen ligger de okanda minfaltet. Natten innan hade det regnat. Plotsligt – boom! Det exploderar mitt i gruppen. Tre ”soldater” (de gor lumpen) dor, bokstavligen sprangda i bitar. Tydligen hade en mina, pga regnet, glidit dessa 20 meter, rakt till den plats dar Shims grupp befann sig. Shim befann sig endast tre meter fran explosionen, men klarade sig.

Han namnde aven en blodig knivfight han haft mot en sydkoreansk soldat; hans klader blev alldeles roda av blod, och de slutade med att bada lag avsvimmade pa sjukhus i en vecka.

Forhallandet mellan syd och nord ar mycket kylig. Safort man namner nordkorea bland koreanerna har, sa sager de: ”I hate him! (Kim Jung II) I hate him! He is crazy! He touch, and for them, it is gold . It is gold…he is god…”

Naja. Det finns mycket – intressant, roligt, hemskt, sorgligt – som jag skulle kunna beratta fran koreanerna. Men detta lilla far racka.

Aven om de verkar ha de mycket tufft, aven i sydkorea (hey, de arbetar sa mycket att de oftast bara far fyra timmars somn per natt, ibland mindre…), sa ar det inte detta som kannetecknar dem. Det ar framforallt gladje, karlek, och en myckett vacker barnslighet. Samt en enorm iver att fa lara kanna andra manniskor – och da menar jag verkligen lara kanna pa djupet. Inte bara ”hej jag heter x, kommer fran y och gillar z, what about you?” De vill verkligen lara kanna DIG, det sanna Du – och allt vad det innebaer (detta ger upphov till en mangd stora funderingar for mig).

Jag alskar koreanerna.

Naturligtvis ar det sagda inte pa nagot sett representativ for hela Sydkorea – den baseras pa koreanerna i min narhet.

Aynung dan Thomasejo!