I Det Heliga Landet – del 14

Igar akte alla vi volontarer till Caesarea, vilket blev andra besoker dar for mig. Vi fick en kort guidad tur – jag blev forvanad over att han faktiskt tog oss till platsen dar Paulus forhordes (var de av Festus? jag orkar inte kolla upp det), och t.o.m. laste ur det avsnittet i NT, hogt for oss alla (de flesta volontarerna ar judar).

Vi gjorde sedan ett besok till ”stranden”. Varan japan, Yuske, borjade strax grava entusiastiskt – och kan ni tanka er, efter en stunds gravande hittade han en ca 30 x 20 cm stor marmorplatta, vars ena ande hade en fint ristad linje langs kanten. Man sag att den var bruten diagonalt fran sin andra del. Enligt en av kibbutzmedlemmarna, den som ar ansvarig for oss volontarer, sa var det troligen en bit av antikt romerskt golv. Jag undrar om Yuske tog med den?

De flesta av koreanerna har lamnat oss nu, endast en – Shim  -ar kvar. Jag saknar redan de andra, i synnerhet den unge killen – Su – som ska rycka in i armen om nagon manad, samt en kristen, Jin, som lamnade oss igar.

Men vi har redan fatt nya: ett gang pa tre japaner kom igar. Sa nu har vi flera japaner, istallet for flera koreaner. Tydligen ar dessa nya japaner kristna. Jag kunde nastan se det pa deras kladsel, pa deras ansikten, och pa deras frisyr. Alla som har laestadianska vanner vet vad jag talar om (jag svar, hade dessa varit svenskar hade jag trott att de var laestadianer). De presenterade sig som Shmuel, Uzu, samt Yosef.

Vi som satt tillsammans med dem nar de presenterade sig, undrade om de var judar. De svarade att, nej, det ar vi inte (vilket vi visserligen borde ha forstatt). De svarade att ”vi ar mashiasch, vi foljer Tanach. Vi ar inte judar, men vi ar inte heller direkt kristna.”

Utifran detta korta svar, antar att de ar nagot liknande de ”messianister” (i brist pa battre namn) vi har i Sverige. Men jag ar inte saker: jag far fraga mer om detta vid ett senare tillfalle – ville inte prata for mycket om detta infor alla andra (som for ovrigt tyckte det var mycket markvardigt och intressant med denna for dem okanda kristendom).

Mina arbetsdagar har ar valdigt monotona: jag vaknar ungefar vid halv sju -tiden, varpa arbetet borjar klockan 07.00. Arbetet bestar av att lyfta mina ”guldtackor” ned fran en ram (med 168 st tackor) och lagga dem pa en pall, vilken rymmer 135 tackor. Tio lager gors, varpa pallen lyfts bort till ett lager. Detta gor jag, konstant, fram till klockan fyra. Man blir nastan som en zombie, och alla rorelser gors till slut automatiskt (men jag forsoker motarbeta zombiefieringen genom att utfora arbetet med annorlunda rorelser:P ). Jag skall nagon annan gang forsoka ge er en mer nogrann beskrivning, inklusive matpauserna m.m.

Hur som helst. Vad jag ville saga var, att man forstar hur det kommer sig att fromt folk i gamla tider sjong psalmer under sitt arbete. En del modernt folk kanske ibland sjunger modern pop-musik eller annat. Detta ar totalt omojligt for mig, ty jag kan – och detta ar sanning – inte den fulla texten till en enda lat.

Jag har istallet forsokt mig pa att sjunga psalmer. Dessa ar de enda sanger jag kan utantill, med undantag for delar av nationalsangen samt en del barnvisor. Det ar dock inte manga psalmer jag kan sjunga, endast de jag larde mig som barn, t.ex. under aftonbonerna med mina farforaldrar. Jag inser nu att jag skulle tagit med mig min psalmbok (en riktig skatt) – jag hade slukat den pa nolltid, och sakerligen kunnat lara mig ett hundratal psalmer utantill. Nu gar jag istallet runt och runt och runt pa de fa psalmer jag faktiskt kan. Nu menar jag inte att jag bara saknar den for att jag hade kunnat lara mig psalmer utantill, eller for att all repetion av de fa psalmer ar trakig – jag saknar den, for att jag saknar dess alla sanger, alla de sanger till Gud jag kunnat fa sjunga. Kanske kan jag forsoka hitta pa lite egna sanger, eller nagot. Detta sjungandet  hade kunnat vara bra for mig, trevligt for Gud, och bade bra och trevligt for manniskorna runt mig.

Herre, öppna min mun, jag vill sjunga ditt lov, jag vill sjunga till Din ära, jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen. (saxat ur psaltaren)