I Det Heliga Landet – del 24

Nu har det gatt ca en manad av ulpanen. Hebreiska ar svarare an vad jag trodde det skulle vara. Men efter att ha knackt det harda skalet sa blir det lattare att ata agget. Jag far knacka lite till.

En del personer har redan lamnat ulpanen, andra har blivit utkickade (och ytterligare andra riskerar att bli utkickade). Det racker i princip att gora om ett misstag, som att komma forsent, mer an tva ganger – da ar dina dagar har raknade. Inget forlatande ”sju ganger sju ganger”

Forra veckan besokte jag Nazareth, tillsammans med tre judar (en icke-religios, en halv-religios, och en religios som kan sagas befinna sig i ”the fog”, om ni forstar vad jag menar). Vi var dar pa fredagkvallen, akte tillbaka hit, och sedan aterigen till Nazareth pa lordagen.

Under fredagen besokte vi den stora, katolska Bebadelsekyrkan (som var mycket vacker och imponerande). Den ar byggd pa platsen for vad som sags vara Marias, Jesus och Josefs hus. Senare gick vi till en (katolsk) kyrka byggd over platsen for Josefs verkstad. Slutligen gick vi forbi Marias brunn (en brunn som bar detta namnet pga att den far sitt vatten fran Marias kalla – denna brunn slutade anvandas 1966), till en liten ortodox kyrka byggd over Marias kalla. Enligt traditionen (det finns en nedskriven kalla som namner detta, fran andra arhundradet) var det har angeln besokte Maria – varpa hon skall ha gatt hem, for att aterigen ha talar med angeln (mao: evangeliets redogoralse delas upp i tva sammanhangande episoder). Den var bedarande, med mycket vackra ikoner m.m. Kallan ar i det narmaste uttorkad, men det flyter fortfarande vatten – tillrackligt for att pilgrimer skall fa ta med sig lite. Tyvarr kunde vi inte stanna i kyrkan under en langre tid, da den skulle stanga nar vid anlande. Detta var anledningen till det extra besoket under lordagen – tyvarr pagick det dock en begravningen hela dagen, sa vi kunde inte komma in.

Jag letade aven efter ett bonerep, rysk stil, men fann ingen. Jag hittade tva grekiska, som dock holl pa att falla sonder, sa jag kopte dem ej. Kanske maste jag aka till Jerusalem.

De intressanta samtalen med diverse judar fortsatter. De ser alla olika ut och tar olika svangar. Ibland, eller ofta, sager de mycket forvanande saker. Jag har redan namnt mannen som forsvarade kristendomens ratt att gora ansprak pa att vara den sanna judendomen. Igar satt en annan kille, han jag delar rum med, och beskadade mina ikoner. Varpa han (en troende jude) sager: jag beundrar dessa bilder. De ar mycket vackra…sarkilt den med Maria. Hon ar mycket fascinerande. Personligen tycker jag hon ar intressantare an Jesus (sic). Utan henne…hade han inte varit.…

Ett litet axplock. De judar som ar har ar mycket spannande. De har (nastan) alla asikter nar det galler religion, aven om Jesus – mycket bestamda asikter. Och de talar garna om dessa asikter, diskuterar kring dem, resonerar. Jag tror visserligen den vanlige svensken har sin bestamda asikt, skillnanden ar att han inte talar om den for latt.

Och har ar rosten av den helige Johannes av Kronstadt:

There is absolutely nothing for a Christian to be proud of in accomplishing works of righteousness, for he is saved, and is being constantly saved, from every evil through faith alone, in the same manner as he accomplishes works of righteousness also by the same faith. “For by grace you are saved through faith, and that (faith itself) not of yourselves, for it is the gift of God; not of works, that no man may glory.” So that no one can be proud of anything.