Gulag-Arkipelagen borde vara obligatorisk lasning under gymnasiet (mja, atminstone for vissa klasser…). Alla borde lasa den, eller atminstone vissa delar av den. Jag forsoker valja delar, citat etc att aterge har, men de ar sa manga, att jag inte kan valja ett och lata ett annat ga. Och ger jag anda ett, hamnar det utanfor sitt sammanhang, och budskapet blir inte lika djupt. Las boken, det ar allt jag kan saga. Han skriver inte bara dokumentart (dokumentativt? Jag glommer bort min svenska nar jag ar har…) om livet (livet?) i det Sovjetiska monstret som i nara hundra ar at Ryssland egna kott. Det ar som att han han malar en tavla – om an en hemsk tavla: jag forestaller mig nagot varre an en blandning mellan Saturnus ater sin son (av Francisco Goya) samt Det tjugonde arhundrates mysterium (av Ilja Glazunov) – anvandandes det ryska 1900-talets farger, men endast i syfte att blottlagga Manskligheten, manniskans person, han utforskar linjen i hjartat mellan gott och ont…sovjetiska farger som bildar ett portratt av manniskan.
Ibland nar jag laser denna bok tanker jag stilla for mig sjalv: vilken profet! Inte i meningen att han skadade in i framtiden och sag visioner (fast, vad vet jag?), men i meningen att han forsokte vacka folks hjartan, bade i Ryssland och har i vast. I Ryssland ser man honom idag som en av de tre (eller mer?) personer som mest bidrog till Sovjets fall. I vast ar han (i princip) bortglomd…
Alexander I. Solzhenitsyn: *1919 - +2008
Han var en mycket andlig man, och begravdes i ett kloster. Har ett litet klipp fran hans begravning tidigare detta ar. Se aven garna denna fina (och enkla!) tributvideo.
—
I kyrkliga kretsar ar det manga som ser ned pa de kristna som s.a.s gav vika under sovjets hemska tortyr (Alexander beskriver ett femtital olika typer av tortyr ingaende i sin bok…). Det ar visserligen sant att Kristi ord nar det galler dem som fornekar honom infor manniskorna ar harda. Men vi ska inte doma dem. Ett citat fran Alexander ang. detta (det far vara dagens ration) – han skriver detta just efter att i detalj ha gatt igenom nagra av de tortyrer som kommunisterna anvande :
Brother mine! Do not condemn those who, finding themselves in such a situation, turned out to be weak and confessed to more than they should have…Do not be the first to cast a stone at them.
(Mojligen bor det laggas till att Alexander innan aven har talat om att skulden for all denna ondska ligger lika mycket hos den ”ovriga” ryska befolkning, d.v.s. de ”goda”, de ”kristna” eller vilket namn man vill anvanda, hur som helst: deras skuld ar lika stor som de som faktiskt gjorde de onda handlingarna sjalva. Hans ord ovan ar riktade mot dessa manniskor [eller grupper av dem], som mer eller mindre foraktade dem vilka hade kapitulerat under tortyr – dessa ord traffar aven vara hjartan.)
”I Ryssland ser man honom idag som en av de tre (eller mer?) personer som mest bidrog till Sovjets fall. I väst är han (i princip) bortglömd…”
Det var ju definitivt inte så svenska medier skildrade det när han dog. När de gick runt och försökte intervjua ryssar om hans betydelse så hade de i 20-30-årsåldern inte ens hört namnet, medan de medelålders visserligen visste vem han var, men fann honom ointressant. Bara de äldsta hade något positivt att säga.
I Sverige däremot… OK, jag har naturligtvis en förhållandevis intellektuell bekantskapskrets, men nog förutsätter jag att i princip alla åtminstone vet vem han är.
Och en av de podcaster jag prenumererar på heter något i stil med ‘Great Speaches in History’, och trots att där inte finns mer än 10-15, möjligen 20, tal än så länge, så nog är han med.
Forst av allt sa bryr jag mig inte sa mycket om vad vasterlandsk media sager om Ryssland – lika lite som jag bryr om vad amerikanskt influerade frikyrkliga paostar om de kristna i Ryssland. Varfor? For de forstar inte. For de vinklar. For de missuppfattar. For de vrider och vander. Vad vet jag – svensk media kan mycket val ha gjort en selektiv rapportering. (givetvis ska man alltid vara kritisk nar man lyssnar/ser pa/laser nyheter, inte bara fran Sverige och vast, utan aven fran Ryssland).
Hur som helst.
Jag kan i princip (och nu inkluderar jag ej mina slaktingar, vilka anda ar, maste jag erkanna, ”kulturellt medvetna”) rakna pa mina tio fingrar de manniskor i Sverige jag kanner som ens har hort namnet ”solzhenitsyn”. Och har i Israel, pa kibbutzen, dar det finns folk fran U.S.A., Kanada, Japan, Sydkorea, Europas lander, rika sydamerikaner – ingen av dessa volontarer och ulpanister (inte en enda!) har nagonsin hort talas om honom. Jag har inte ens traffat en vuxen kibbutznik som kanner till honom – jo, en: bibliotekarien.
Jag vill dock inte vara ensidig. Ryssland idag star infor ett vagskal. En stor del av den unga generationen har fangats av den ateistiska tomheten, och har sedan nittiotalet infiltrerats av vasterlandsk materialism. Andra lever i en bubbla av ”ostalgi”. liksom manga osttyskar. Dessa manniskor vill inte hora pa Alexanders profetiska rost – och faktum ar att han hojde sin rost mot detta anda fram till sin dod. De goda nyheterna ar att fler – gamla som unga – vaknar upp i Ryssland, och vander om till Gud. Ser vi det i Sverige? Vi har redan gjort ett val…
Visst. Det kom endast hundratals* sorjande, kanske uppemot ett tusental, for att sorja Alexander vid begravningen. Det borde varit annu fler. Men a andra sidan: vilka vasterlanningar fanns dar? Nagon? (och jag talar om inte reportrar)
————————
*Det hojdes visserligen roster for att begravning skulle vara liten – dessa ”sma” skaror kan ha varit ett svar pa dessa boner – personligen tror jag ej det, men det ar ju mojligt.
Som jag minns det menade man snarare att han bott utomlands för länge. Hans erfarenheter hade avlägsnat sig för långt ifrån folkets. Han förstod inte längre dem — och förstod inte heller att han inte förstod — och de upplevde därför inte att han hade något att säga dem. Dessutom är man väl inte så där jätteangelägna om att komma ihåg sovjettiden, om jag förstått saken rätt?
Hur som helst, ryssars kunskaper och intresse kan jag inte kolla upp, men jag gjorde ett par sökningar ang. västs.
SvD publicerade minst 12 artiklar bara i samband med hans död (kan vara fler, olika skribenter tycks ha använt olika transkribering). En tidning ger knappast upp så mycket utrymme om man inte är säker på att det finns stort intresse! Jag som satt vid datorn de dagarna vet dessutom att flera av artiklarna uppdaterades var och varannan timme.
På mitt lokalbibliotek fick jag upp 21 titlar — och det är mycket litet och gallrar hårt bland sådant som bara står.
En sökning på New York Times sida gav 10.000+ träffar, vilket är max vad de anger.
En allmän sökning på nätet gav 6,2 miljoner träffar bara på en enda stavning (och det förekommer väldigt många!). ‘Gulag Archipelago’ gav 705.000.
Det är svårt att säga säkert pga stavningsvarianterna, men min bedömning är att han får ung. lika många träffar som Gorkij och Dostojevskij. Kanske något färre än Tolstoj.
Så inte är han direkt okänd!
Jag var knappt ens läskunnig när han fick nobelpriset, men nog kommer jag ihåg hur mycket uppståndelse det var. T o m min mor läste honom — och hon läste väl ungefär en bok vart 3e-4e-5e år…
Han tycks dock ha varit, eller åtminstone ansetts som, antisemitisk. Det kan möjligen förklara det bristande intresset i Israel? Plus att de torde uppleva det viktigare att lära barnen om Hitlers läger än om Stalins. Och några kanske missar för att de är vana vid ett helt annat uttal än ditt?
Det var inte pga av att han paminde dem om sovjet som sa manga ryssar vande honom ryggen under 90-talet (ok, kanske ostalgikerna – jag vet att termen ar amnad for osttyska sovjetnostalgiker, men det ar samma foreteelse, sa jag tar mig friheter – han riktade val sakert en del slangar mot dem da och da). Orsaken var i stallet att han hojde sin rost mot de nya problemen som vaxte fram under perestrojkan. Han hade bott i vasterlandet lange, och sett vad som kan handa med manniskan nar hon dranks i materialism, ateism och ra kapitalism. Detta ville han skydda ryssarna fran, och darfor var det manga som bad honom dra nagot gammalt over sig. I enlighet med Ryssland andliga forfattartradition fortsatte han skriva om det som var aktuellt just nu.
Jag fornekar inte att manga i vast laste hans bocker pa 60- och 70-talet. Jag fornekar inte att manga (aldre) manniskor har fortfarande kanner till honom. Jag fornekar inte att hans (gamla) bocker finns pa bibliotek i Sverige. (men var ar de nya? De bocker och tal dar han kritiserar vasterlandsk livstil, eller ett liv utan Gud? I Ryssland har man sedan en tid forberett en samling pa trettio volymer innehallandes alla hans verk…). Det jag talar om ar att folk glommer bort honom, stanger oronen for hans budskap.
Folk – de som kanner till honom – ser honom framforallt som en anti-kommunistisk, skicklig forfattare. Men det ar inte hela hans person. Han var framforallt en kristen bekannare, som stod upp for Gud, rattvisa och traditionella varden. Och som slogs mot det som gick emot detta.
En utmarkt inledning till hans person finns att lasa pa (den katolska?) hemsidan asianews:
http://www.asianews.it/index.php?l=en&art=12925&size=A
(for ovrigt tror jag inte israeliernas – och de internationella manniskor som ar har just nu – okunskap har nagot att gora med uttal. Jag uttalade namnet pa ryska, engelska och svenska och fantiserade ihop andra uttal, jag namnde titlar, visade bocker och ansiktet. N-O-L-L kunskap…)
Det var inte pga av att han paminde dem om sovjet som sa manga ryssar vande honom ryggen under 90-talet (ok, kanske ostalgikerna – jag vet att termen ar amnad for osttyska sovjetnostalgiker, men det ar samma foreteelse, sa jag tar mig friheter – han riktade val sakert en del slangar mot dem da och da). Orsaken var i stallet att han hojde sin rost mot de nya problemen som vaxte fram under perestrojkan. Han hade bott i vasterlandet lange, och sett vad som kan handa med manniskan nar hon dranks i materialism, ateism och ra kapitalism. Detta ville han skydda ryssarna fran, och darfor var det manga som bad honom dra nagot gammalt over sig. I enlighet med Ryssland andliga forfattartradition fortsatte han skriva om det som var aktuellt just nu.
Jag fornekar inte att manga i vast laste hans bocker pa 60- och 70-talet. Jag fornekar inte att manga (aldre) manniskor har fortfarande kanner till honom. Jag fornekar inte att hans (gamla) bocker finns pa bibliotek i Sverige. (men var ar de nya? De bocker och tal dar han kritiserar vasterlandsk livstil, eller ett liv utan Gud? I Ryssland har man sedan en tid forberett en samling pa trettio volymer innehallandes alla hans verk…). Det jag talar om ar att folk glommer bort honom, stanger oronen for hans budskap.
Folk – de som kanner till honom – ser honom framforallt som en anti-kommunistisk, skicklig forfattare. Men det ar inte hela hans person. Han var framforallt en kristen bekannare, som stod upp for Gud, rattvisa och traditionella varden. Och som slogs mot det som gick emot detta.
En utmarkt inledning till hans person finns att lasa pa (den katolska?) hemsidan asianews:
http://www.asianews.it/index.php?l=en&art=12925&size=A
(for ovrigt tror jag inte israeliernas – och de internationella manniskor som ar har just nu – okunskap har nagot att gora med uttal. Jag uttalade namnet pa ryska, engelska och svenska och fantiserade ihop andra uttal, jag namnde titlar, visade bocker och ansiktet. N-O-L-L kunskap…)