På templets portar jag gläntar,
mina enkla böner jag ber.
Den sköna damen jag väntar
I helgonlampornas sken.
Vid portens gnissel jag ryser.
Pelarskuggan fläktar så kallt.
Men i mitt ansikte lyser
hennes bild, hennes drömda gestalt.
Så sköna är silverbeslagen
kring Kvinnan, Evig och Öm!
Där uppe svävar kring taken
leende, saga och dröm.
Heliga, ljuvt brinner ljuset.
Dina drag är så tröstrika nu!
Jag hör inte sorlet och bruset,
men jag tror: att den Ljuva är – Du.
