Icke passande de tider vi nu befinner oss i (d.v.s., dagarna kring Kristi Fodelse, fridens fodelse) sa har ett krig blossat upp mellan Israel och Hamas i Gaza. Mer an 300 palestinier uppges vara doda, och ett antal israeler. Israels anfall ar ett forsvarsanfall, till svar mot Hamas raketer som regnat over Israel bade nu i november efter slutet av vapelvilan, men aven under sjalva vapenvilan.
Jag fick hora talas om anfallet igar, da min rumskamrat, en konvertit till judendomen fran sydstatsbaptism, leendes kom fram till mig och ett par andra ulpanister. Vi hade hort honom sitta, antingen i i TV-rummet, eller i datarummet, skrattandes. Nu kom han alltsa, och han log, ogonen gnistrade: gissa vad som just har hant! Israel flygbombar Gaza. Mer an 120 palestinier ar doda! Varpa han berattade om att han nyss sett en video, dar man kunde se en gata, ren och fin – men den var full av doda palestinier. Han skrattade och gick tillbaka till TV:n/datorn. Hela resten av dagen var leendet kvar. Det var den sjunde dagen under Chanukkafirandet.
Idag satt jag framfor en av datorerna – min rumskamrat satt vid en annan dator. Han sag videos, laste, talade med slaktingar och vanner i Amerika – fortfarande log han och skrattade: sa manga dodade, vara flyg bombar dem. Ratt at dem.
Han har under dagen talat med mig och flera andra ulpanister. Han ar glad. Flera av de andra ar det ocksa. Andra ar kritiska – nagra bryr sig inte.
Idag skriver SVD att Israel forbereder sig for att ga in med fotsoldater (flyg och pansarvagnar strider redan). Det stammer inte – de har redan gatt in. For nagra timmar sedan satt jag i mitt rum och laste om hur Kyrkan ar bade Kristi Kropp – fralsningen for var natur – men ocksa Kristi Brud – fralsningen for var person – varpa min van kom in i rummet och log: jag ar glad just nu…i denna stund som vi talar, gar Israel in med soldater i Gaza, redan har 6500 soldater kommit fram. Hundratals palestinier ar doda. Jag har sett bilder pa dem, i svarta klader med de grona banden. Forlat mig om jag later kall, men jag ar glad att de ar doda. Fuck the arabs. Vem bryr sig? De ar vildar. Fuck the muslims. Fuck the arabs. Fuck the palestinians.
Nar han gick ut horde jag hur han talade om for en av mina grannar att ”detta [de insatta israeliska soldaterna] ar riktiga krigare, elitsoldater – de ar inga bulletprotectors.”
Han upprepar ungefar samma saker om och om igen – med uppdateringar dock.
Jag vill passa pa att saga att folk inte behover oroa sig for min situation – denna kibbutz dar jag gor ulpanen ligger i Galileen i norra Israel. Bara ett tiotal minuter harifran ligger en militarbas. Militara flygplan flyger over oss varje dag flera ganger om. Kibbutzen ar sprangfylld av skyddsrum, stora och sma – den narmaste ligger ca 75 meter fran mitt rum – det finns t.o.m. torn har vars funktion sags vara att erbjuda platser at sniper-skyttar (for alla de som fascineras av modernt amerikanskt utformade tolkningar av apokalypsen, kan jag for ovrigt lata veta att Har Megiddo, Armaggedon pa grekiska, ligger en bit harifran:P ). Och jag har val talat om att denna kibbutz tillverkar vapen? (som de saljer till ryssarna). Dessutom ar det inte sa sannolikt att folk har uppe i norr hamnar i fara – raketerna fran gaza nar ca 40 km, vilket inte racker upp hit. Jag har dock blivit upplyst om att staden Daliyat al Karmel, som ligger utanfor Jokneam (som namns i Bibeln) – staden som ligger nagra kilometer fran denna kibbutz- blev beskjuten med raketer fran Libanon under kriget 2006, och att om folk vill anfalla Israel i norr just nu skulle det ske darifran; men deras raketer nar som sagt knappt hit. Daremot skulle raketer latt kunna komma hit fran norra vastbanken, men det har sagts till mig att det ej ar troligt att vastbanken kommer gora nagot. Och till slut har vi den Stora Sakerheten. Jag har inga problem – eller rattare sagt, min kropp ar saker dar den ar.
Jag har dock problem – jag sorjer over de doda. Jag haller visserligen med om att terroristerna vet att det ar dod som vantar dem pa en sadan vag de valjer att vandra, och att Israel maste fa forsvara sig mot vald, liksom exempelvis Sydossetierna forsvarade sig mot Georgierna eller USA mot talibanerna. Men jag far intrycket att Israels anfall ar mycket kraftigt, och att manga oskyldiga dor. Jag vet inte, men det ar den bilden jag har fatt hittills. Hur det an ar med det, sa finns det – och det marker jag standigt da och da, bland annat i folks kommentarer – ett nastan rasmassigt hat mot araber bland en del av israelerna. Sasom min, annars mycket vanlige, rumskamrat.
Herre, forbarma Dig.
Det här är så hemskt…
Blir illa berörd av din rumskamrats attityd.
Borde du inte säga något till honom som får honom att förstå att det där inte är riktigt sunt?
Som kan få honom att inse människors värde.
Som Guds barn.
Vem är skyldig?
Finns det nån som är helt oskyldig?
Är lösningen att ha ihjäl varenda kotte?
Kommer fred nånsin att uppnås genom ”krig mot terrorismen” – nej, för våld föder bara ännu mera våld.
Ska människorna aldrig lära sig det?
Den 1 januari är det böndag för fred i världen.
Jag önskar innerligt att det kan bli en varaktig fred i Heliga Landet.
Mina tankar går särskilt dit.
Thomas! Lite otäckt var det allt när det hela började och jag tänkte på dig där nere. Som tur är (!) har ju Israel en slags rutin/vana beträffande angrepp och skydd av sina medborgare. Och pappa lugnade oss också. Du får väl fortsätta rapportera till oss här hemma dina intryck av händelserna. Och om fara uppstår så lyssna och gör som ni blir tillsagda. Utan att söla!
Jag är glad att ni i alla fall fick uppleva Betlehem och Födelsekyrkan. Och en vänlig hotellvärd (tänk på Josef och Maria!)
Tanken på så många munkar samlade på en plats är svår att greppa. Undrar just hur det var!
Pappa skrev väl om vår vän Micky som var på din kibbutz? Det var någon konsert, han spelar oboe tror jag. En liten, väldigt smal man i 45-50-årsåldern (åldern är bara en gissning!)
Firar ni ulpanister Nyår? Vi, pappa&jag och andra åker till Ekås och sjunger lite för de gamla vi 11-tiden. På kvällen gör vi nog inget särskilt.
Kramar
Mamma
Charlotte Therese:
Jag kan inte riktigt saga nagonting. Varken till honom, till de andra judarna eller nagon i Israel. Jag ar inte den som av terrorister blir beskjuten med raketer om och om igen. Har jag nagon ratt att kritisera dem for att forsvara sig? Och aven om inte vald ar en ”slutlig losning”, sa verkar det om vi ser till historien att det – tyvarr – ibland behovs. For att stoppa Hitler spillde manga sitt blod. Sjalvfallet menar jag inte att allt Israel nu gor eller har gjort ar ratt, det finns mycket jag har synpunkter pa. (vilket jag antar att mitt inlagg later skymta fram) Och nar det galler min rumskamrats attityd vet jag helt enkelt inte vad jag skulle saga – jag har knappt svarat honom nar han sager det han sager, och jag tror han anda vet vad jag tycker om hans uttalanden.
Mamma:
Micky? Konsert? Det later som att kibbutzen har uteslutit oss ulpanister fran detta…
jag ar inte helt saker, men jag tror att de kommer fira nyar har. Nagon sa till mig att folk i Israel inte firar nyar lika intentsivt som andra vasterlanningar, men att det brukar firas pa kibbutzer och vissa andra stallen.
kram.
Vi följer med vad som händer via tv och internet. Men jag är inte orolig för din del. När jag och mamma bodde i Jerusalem 1981-82 var det ju också ett krig, större än detta, – det i Libanon.
Vad gäller din rumskamrat så tror jag det är bäst att låta bli att ge sig in i en diskussion. Han verkar extrem, och representerar ju på intet sätt allmänheten i Israel.
De kibbutzvänner jag har, och Lams från Ein Dor är nog mer representiva: kritiska mot mycket som regeringen gör, men vad gäller landets försvar så ser de det som en självklar rätt att ett land och ett folk måste få och skall försvara sig mot attacker, och särskilt när attackerna riktar sig mot civila, vilket ju Hamas attacker gör.
Jag skall be Micky ta kontakt med dig om han kommer tillbaka till din kibbutz, eller om han är in närheten. Han är son till Batya, och bror till Yochai som vi hälsade på i september.