Ibland finner jag det roligt att jamfora vissa situationer inom olika samfund med varandra. Ta t.ex. detta med ”liberalism” och ”konservatism” inom det kristna kyrkorna/samfunden/grupperna/rorelserna. (for sakerhets skull: jag anvander inte orden i deras politiska bemarkelse).
Nar man, t.ex. inom SvK, anvander dessa termer sa kan man ganska sakert veta vad den eller den personen/grupperingen tror. Ar man konservativ sa hor man till en av flera konservativa svensk-kyrkliga grupperingar. Saledes tror man vanligtvis X, Y och Z, fast det kan dock finns mycket variation nar det galler vissa punkter. Blang unga i gruppen kan det ibland vara sa att deras tro snarare hor hemma i en annan grupp.
Ar man liberal…ja, da kan man, egentligen, inte saga sa mycket, eftersom det ar en mycket (i detta sammanhang) vid, luddig och diffus term. Generellt sett sa ar val det det man ofta tycker sig kunna karakterisa en liberal kristen som: luddig och diffus, ibland med inslag av flummighet. (nu ar detta inte en helt rattvis bild, men anda).
Lat oss nu jamfora detta med en annan kyrka. Den i Ryssland (saklart). Aven dar anvander man ibland termerna ”konservativ” och ”liberal”. Jamfor man dock dessa termer med hur de anvands i SvK sa vill man nastan skratta.
I princip kan man saga att en ”liberal” rysk-ortodox (RO, hadanefter), egentligen bara ar konservativ, men pa ett nagot annorlunda satt fran den konservative.Bada ar egentligen mycket konservativa i sjalva verket. En liberal RO skulle aldrig dromma om att viga kvinnliga praster, aldrig viga homosexuella, aldrig tala om Treenigheten som en ”Moder, Dotter och Ligiverska”.
Vad ar en ”liberal” RO? Karnfragorna tycks vara dessa:
- Man accepterar skagglosa praster.
- Man kan acceptera – och kan mojligen (mojligen, men knappast) tanka sig ett inforande av – den reviderade julianska kalendern.
- Man menar att kyrkan kan delta i ekumeniska samtal, om malet – for egen del – ar att na ut med ortodoxin till heretikerna, samt om ens egna representanter ar medvetna om att de ager sanningen och aldrig kan vika en tum nar det galler trosfragor.
- Man kan tanka sig att fundera over fragan om huruvida det kan vara mojligt att revidera de flera hundra ar gamla kyrkoslavoniska oversattningarna av Bibeln, Liturgin och bonerna, till modern ryska, om an endast i syfte att na ut till onadda ryssar.
Den nye patriarken av Moskva och hela Rus, Kirill, betraktas av manga som ”en av de mer liberala” och reformvanliga inom RO. Nar vi vasterlanska kristna hor detta sa vacker de en hel del, som jag visat ovan, felaktiga associationer.

Nu kan det vara intressant att hora vad han, denne ”liberale” patriarken (som for ovrigt, for tillfallet, vagrar traffa paven), sager ifraga lite saker och ting:
- ”There will be no reforms in the Russian Orthodox Church.”
- ”I strongly oppose any church reforms.”
- Russia has twice learned “the necessity of careful attitude to traditions, especially church traditions.” (gammalritualisterna under Nikodims reformer, samt modernisterna – ”Levande Kyrkan” – i borjan av sovjettiden)
- ”Church reforms cannot attain their goals unless these goals are rooted in people’s life.” (reform betyder inte har reformer gallande laror, utan gallande nyoversattning av liturgin m.m.)
- “If we want to pass the belief from one generation to another for centuries, the belief must be intact. Any reform damaging the belief, traditions and values is called heresy.”
- “Our Church is strong with its ability to preserve the belief and the flawless moral paradigm and to pass them over from one generation to another.”
- “No reforms shall descend from above; I shall not traumatise the people”
- “God forbid! We’ve already had one patriarch go down in history with the name of a reformer”
Listan kan goras langre. Minns ej sakert, om det var Kirill, eller nagon annan, som sade att ”Ryska Kyrkan kommer aldrig infora den nya kalendern”.
Aven nar det galler reformer fran statens sida ar han kritisk, om reformerna underminerar teologiska och moraliska varderingar – han sager klart och utan fruktan att sadana refomer ar farliga for landet. Sasom de flesta RO sa ser han 90-talet i Ryssland som ett avskrackande exempel, som kunde dragit ned Ryssland i vasterlandsk dekadens:
”Life has shown that Russia accepts ideas that do not break its backbone. People rejected everything suggested in the 1990s as kind of an intellectual project”
Notera nu att de flesta citaten ovan ror reformer av ”yttre” ting, d.v.s. sasom sprak, kalenderfragan etc. Och han var inte positivt installd till dessa. Tank er hur mycket starkare han maste halla sig till den dogmatiska traditionen! Detta ar den liberala konservatismen i RO.
Jag konstaterar att vasterlandska kyrkor, och de i oster, befinner sig i tva helt olika varldar. Termerna konservativ och liberal kan, och bor, inte anvandas i dessa sammanhang.
Kirill ar inte liberal. Han ar en tradidionens bastion, om an mer ”oppen” an andra nar det galler hur denna tradition skall foras ut till de onadda.
”The Church is conservative by nature, as it maintains the apostolic belief.”
- Metropolit, imorgon patriark, Kirill Gundajev.
Låter som en riktig pastor dunder! Härligt! Jag älskar Ryssland!
thomas!! kan jag få intervjua dig över internet? om typ kibbutzen och allt det där?
Uppgift i journalistiken….
jag mailar frågor…så kan du kanske svara på dem??
eller frågor är det egentligen inte. Mer att du kanske kan skriva om vad som händer hos dig varje dag…
Du måste såklart inte skriva till mig varje dag…men kanske var tredje om du har tid?
(repotaget ska vara klart efter v 7)
[...] enheten mellan de “konservativa” och “liberala” (som jag skrivit tidigare, sa ar dessa titlar ej lampliga nar vi talar om den ortodoxa [...]