Jag har skrivit tidigare om att heliga Anna atervander till Sverige. Nu har vi kommit till denna dag. Olof Skotkonungs – den forsta svenske konungen (som holl fast vid sin tro – aven hans far [om jag minns ratt] lat dopa sig, men avfoll senare som lat dopa sig – dotter, prinsessan Ingegerd, gifte sig med den helige prins Jaroslav den Vise av Kiev (som sjalv var attling till svenska vikingar, genom helige kung Vladimir/Valdemar den Store och helige drottning Olga/Helga – de som dopte, eller paborjade dopet av, Stor-Ryssland) och fick namnet Irina. Efter sin makes dod gick hon i kloster och fick namnet Anna. Efter sin dod kom hon att vordas som helgon.
De reliker som nu alltsa ater kommer till svensk mark (de anlande idag, tre dagar efter hennes minnesdag) kommer tas emot av den ortodoxa kyrkan. Gudstjanst firas i morgon kvall, fredag, i St Savvas serbisk-ortodoxa katedral utanfor Stockholm, ledd av tva ortodoxa biskopar, bl.a. den serbiske Dositej. Pa lordagen firas en hogtidligare liturgi i samma katedral, och fores darefter till ett besok i Johannes Teologens kyrkan i Linkoping. Den 4:e april nar den sin slutdestination i Eskilstuna, i den heliga Annas forsamling.
Detta ar intressant, gladjande, spannande, och en stor nyhet for varat land, folk och var kyrka. Pa samma satt som hon, denna prinsessa av Sverige och drottning av Kiev (dessa kontakter som vi hade forr, vi tva…de bor aterupplivas!), atervander till sitt hemland efter tusen ar pa frammande mark, sa bor vi be, under dessa hennes atervandandes dagar (fredag, lordag, sondag och den fjarde april) for att Sverige vander hem, tillbaka till sin Gud. Personligen ser jag detta som nagot, inte bara viktigt, vackert och symboliskt (men aven det, saklart, och mycket mer) – utan som nagot profetiskt. Hon vander hem. Vi behover vanda hem. Vi kommer vanda hem.
Som Fr. Mikael Liljestrom sa vackert skrev pa ortodoxt aktuellt:
Kom och möt vår ärevördiga förebedjerska och andliga moder,
som kommer med hopp om en ny vår för kristen tro i vårt land!
Jag rekommenderar anvandandet av psaltarpsalmerna 51 och 85 (vasterlandsk numrering) under bonerna for Sveriges omvandelse. 51 lases da som om man var en personifiering av Sverige sjalv i anger, och 85 som en generell forbon. Atminstone i fallet med psalm 85 rekommenderas den aldre oversattningen – det klingar helt enkelt battre:
Se, Han talar frid till Sitt folk…
En ny var for kristen tro i vart land!
————————————
Dagen har en artikel om detta pa sin hemsida.
Det gor mig dock ledsen att den enda kommentaren pa bloggosfaren, hittils, kommer fran en foredetting fran aletheia-ganget, med det vanliga krimskramset: han verkar mena att relikernas ankomst ska sattas i samband med nagon slags demonisk konspiration mellan paven och Ulf Ekman att tvinga in alla kristna i en falsk enhet, for att forleda dem i en tillbedjan av Antikrist…suck. Kan inte dessa skramlande cymbaler bara inse tomheten i deras verk – och ta tag i arbetet med att na ut med Guds karlek till svenskarna? (”Standigt tanker du ut fordarv, din tunga ar som en vassad kniv, du ar full av svek. Du alskar det onda mer an det goda, kommer hellre med logn an med sanning. Du alskar ord som gor skada och svekfullt tal.”)
Aven om de sjalvfallet inte accepterar de ortodoxa tro om helgonen som himmelska, standiga forebedjare, sa bor de kunna acceptera att detta ar en historisk handelse, att jordiska lamningar fran en svensk prinsessa kommer tillbaka efter 1000 ar – pa liknande satt som att prinsessan Dagmar Romanov for nagot ars sedan togs ur sin grav i Danmark och fordes till Ryssland, for att fa vila tillsammans med sin make – samt att det ar en fin symbol, i meningen att vi ska atervanda till Gud, som hon har atervant till Sverige. Det ar en profetisk handelse i positiv bemarkelse!
Mer info samt schema/program (vad bor man kalla detta?) pa Ortodoxt Aktuellt.
Se aven, for lite mer detaljerad info, pa deras forsamlingshemsida.
UPPDATERING 27/2 – 09: bloggaren Sancta Clara kommenterar Annas hemkommande har. (hon inleder fint med foljande, apropa att det ar tusen ar sedan Anna avled) :
”Tusen år är i dina ögon
som den dag som förgick i går”
Ps 90:4
Alltså: ”I går”skrinlades den heliga Anna av Novgorod i Sofiakatedralen i Kiev. ”I dag” återvände hon till den ortodoxa kyrkan i Sverige!
UPPDATERING 28/2 – 09
Jag lyssnade nyss pa (och laste texten – kunde inte hora orden alltfor val) varan vackra kungssang. Med tanke pa att Anna var av kunglig bord – och kanske slakt med dagens kungatt…iaf om hon ar slakt med Erik Segersall, jag har inte kollat upp det – samt med tanke pa detta om hoppet om Sveriges atervando till Gud och allt, sa tankte jag att den femte versen i kungsangen kan vara passande att sjunga pa da och da. (ar det for ovrigt inte roligt att denna prinsessa atervander till Sverige, samma vecka som Kronprinsessan avslojar sin forlovning? )
Du himlens Herre, med oss var,
som förr du med oss varit har,
och liva på vår strand
det gamla lynnets art igen
hos sveakungen och hans män.
Och låt din ande vila än
utöver nordanland!
Åh, vad jag önskar att jag kunde vara med!! Men, att vara förbedjare för Sverige kan vi ju alla vara. Även om vi inte kan närvara personligen just dessa närmaste dagar.
Kram
Mamma
Beklämmande, att man ens bryr sig om att frakta runt en massa gamla ben! Och förebedjerska! Inte enligt bibeln i alla fall – de i kristus avsomnade får vänta till Jesus kommer tillbaka innan de får liv igen. Vi behöver inga omvägar till Jesus – förlåten brast, vi kan komma direkt till honom – allt annat är mänskliga påfund och obibliska traditioner.
Kare Sanna:
Du har tydligen inte last pa Din Heliga Skrift allt for noga, eller atminstone inte pa senaste tiden.
For det forsta har Du ingen som helst respekt for de av Gud insatta ledarna for landet – dessa har givits oss, i vilken form de nu an ma utforma sig under tidens gang, och aven dess lands utformningar och granser – endast och allenast for var fralsnings skull. Att smutskasta aterbordandet av en sadan persons – vare sig det ar en ledare eller en ”vanlig” medborgare – jordiska efterlamningar till sitt hemland ar vedervardigt, smasint, trangsynt, respektlost och utan karlek. Det ar mycket vanligt att man gor sa, oavsett vem och hur personen i fraga ar: drottning Dagmar, som var begravd i Danmark, begravdes pa nytt haromaret i Ryssland – tillsammans med sin make: alla hennes jordiska lamningar aterbordades. En annan rysk kunglig, en prins jag ej minns vid namn, aterbordades ocksa nyligen till Ryssland, for att begravas i sitt kara hemland – i hans fall rorde det sig dock om halften av de jordiska lamningarna. For nagra ar sedan begravdes Rysslands kejsarmartyrer, efter att man funnit deras lamningar, och snart kommer aven de tva av dem man ej fann, men nu har funnit – barnen Alexej och Anastasia – att begravas. Om nagons, lat oss saga, barn dor utomlands, sa ser garna foraldrarna att dennes kropp kommer tillbaka. Und so weiter. (ar det sa man skriver i Amsterdam?) Att aterborda hennes lamningar, ar att visa henne vanlig, sund respekt: det ar att visa hennes slaktingar respekt; det ar att visa Guds Ord respekt; det ar att visa manniskors vackra traditioner och kanslor respekt; det ar att visa Gud respekt.
Men lat oss bortse fran denna, synes det, ogenomtankta installning. Det var nog bara ett oskyldigt kanslorus.
Du verkar, med din forsta mening, pasta – forutom det jag redan namnt! – att:
a) Fysisk materia ska man ej bry sig om, for det ar inte andligt.
b) Att handskas med ben ar, flytta runt dem, ar obibliskt.
c) Jag antar, troligen med ratta, att det bakom detta ligger en asikt att Gud ej kan astadkomma mirakler, under och tecken genom ben.
Lat oss sa ga igenom dessa punkter. Vi borjar med punkt a).
Du har helt enkelt fel. Du gransar till en ytterst forskracklig neo-gnosticism, dar materia ej har nagon betydelse, for det ar vardsligt – andligt ska det vara, och andligt betyder: arbeta inte, bry dig inte om politik och annat vardagsjox, nej, tala i tungor, bed och missionera, och glom allt det fysiska – halleluja!
Som sagt, nagon form av neo-gnosticism, som ar – tyvarr – hyfsat vanlig bland europeiska och amerikanska kristna, i synnerhet nyfralst folk.
Bibeln ar en ytterst materialistisk bok – forst och framst genom att pasta sig kunna ge ett levande budskap, ett ord fran Gud – icke-materialiteten sjalv – i form av stela bokstaver, av manniskohand skrivna. Formade genom timmar av trakingt, fysiskt och vardagligt arbete.
Genom hela GT ser vi hur hogt Gud skattar det materialla, hur andligt det fysiska ar – vilket ju ar sjalvfallet: Gud skapade ju de, alltsa ar det andligt och gott, vilket Gud sjalv bekraftade med sitt ”Gott”.
Efter manniskans fall fortsatter Han arbeta fysiskt. Han verkar med manniskor av kott och blod. Han sander anglar till dem. Han visar sig for dem i syner. Han uppenbarar sig i en buske, i eld, i rok och i ljus, samt med ljud. Han gor fysiska mirakel, Han bor pa ett berg, i en lada och senare i ett hus. Han ger folk nastan lojligt fysiska lagar att folja. Han ber dem utrycka sin tro och andlighet genom ritual. Genom att doda och branna djur och annat, tillber man Gud.
Et Cetera, Et Cetera.
Det fysiska uppenbarar alltsa Gud. Och sa kulminerar det hela i NT, da Han later det fysiska uppenbara Honom pa det mest ultimata satt som ar mojligt – genom att faktiskt kla sig i kott, genom att bli manniska.
Men jaja, nog om detta. Jag tror Du forstar min poang – Gud verkar genom det fysiska, och det fysiska ar andligt. Det skall vara andligt, bli andligt – forklaras, helgas, fornyas – bli fralst, i den man man kan utrycka sig sa.
Punkt b). Tja, vad ska jag saga. Du har ingen kontakt med verkligheten – eller ska Vi mildra Oss lite, och saga vardagen med dess bekymmer? – da manniskor gneom alla tider – aven Guds folk – har behovt frakta runt och begrava de sina. Ibland behovs det helt enkelt. Ta exemplet da de begraver Elia i Gt. Och Kristus var inte radd att vidrora de doda. Nar Gud forde ut sitt folk ur Egypten, sa tog Guds folk med sig Josefs ”gamla ben” som du sa fint skrev det, for att begrava dem i det forlovade landet. Och under judarnas tid dar sa begravde de ju de sina lite har och var – vilket for ovrigt ocksa Abraham och patriarkerna gjorde innan dess.
Punkt c). Du har fel. Gud gor mirakel genom ben, liksom Han gor mirakel genom mangder av fysisk materia. I Bibeln sa uppvacks exempelvis en sedan lange dod man och borjar leva, efter att ha kommit i beroring med den heliga profeten Elias reliker. En man dor genom att rora vid arken. Havet delas nar Mose slar mot det med en trastav. Manniskor blir friska av att stirra pa en metallorm. Vatten renas av man slanger ett stycka tra i det. En buske uppenbarar Gud. Skuggor gor manniskor friska. Horntofsar gor manniskor friska. Dukar gor manniskor friska. Olja gor manniskor friska. Vatten gor manniskor friska. Spott gor manniskor friska. Lera gor manniskor friska. Hander gor manniskor friska. Etc etc.
Men latt oss ga vidare. De Vi kommenterat ovan ar ju egentligen inget mer en uppenbara sjalvklarheter. Det som kommer nedan ar lite mer skoj, det kravs lite substans och argumentation!
Du pastar (och jag utelamnar ett par punkter, da jag helt enkelt inte vill skriva ett langt svar till Dig – jag vill inte trotta ut Dig med onodig text) :
a) Hon ar ingen forebedjerska.
b) De i Kristus avsomnade kan inte be.
c) Om man ber om nagons forbon, sa har man skapat sig en omvag till Gud.
d) Bibeln bevisar allt Du sager.
e) Allt annat ar manskliga pafund och obibliska traditioner.
Jag svarar:
a) Jo, det ar Hon. Ingenstans i Bibeln star det, att ”Ingegerd, Irene, Anna Olofsdotter av Sverige och Kiev ar inte en forebedjerska”. Daremot star det i Bibeln att vi alla ska be for varandra – d.v.s, vara forebedjare. Och i Gamla Testamentet berattas det ju att Baruch ber Gud lyssna pa de dodas forboner, och de i Herren avlidna oversteprasten Onias och profeten Jeremia ber trots sin ”avlidenhet” for Israel. I Nya Testamentet – Johannes Uppenbarelse 0 uppvisas med all onskvard klarhet att martyrerna, anglarna och helgonen star framfor Guds Ansikte och ber for oss, samt frambar vara boner som ett rokelseoffer infor Herren.
b) Jo, det kan de. Varfor? For de ar inte doda. Du verkar mena att man dor trots att man ar fralst. Nej – for vi har dott innan doden, i Kristus, sa vi dor inte, nar vi dor. (for ovrigt verkar du vara en anhangare av den hedniska, grekiska tanken att man – nar man dor – borjar sova i nagot slags, stelt, sterilt, morkt, omedvetet…ja, sovande tillstand.) Nar man som kristen avlider, sa dor man inte, eftersom man ar i Kristus – man kan och kommer aldrig do, for man lever! I Romarbrevet 8: 35 – 39 skriver helige Paulus att doden inte separerar oss, utan vi ar en familj, forenade i Kristus, aven efter doden. Doden som ar krossad! Gud sager sig om och om igen vara de levandes Gud. Han sager ocksa att Han AR, inte Var, AR, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Darav foljer, att de fortfarande lever. Vi ar omgivna av en stor sky av vittnen – inte av en stor sang med sjalar i koma. Paulus skriver ju aven att den som dor i Kristus skall leva, om han an dor – precis som jag skrivit ovan. Jesu liknelse om den fattige mannen som kommer till himmelen och talar med den rike visar att vi ar medvetna efter doden. Jesus sade till den botfardige rovare att ”idag skall du se mig i paradiset” IDAG – SE – PARADISET – alltsa: denne man, trots att han dor, kommer samma dag, i paradiset, fa se Gud. Detta ar ingen omedveten, hednisk dodssomn – detta ar fralsning, gladje och liv. Och ytterligare: Jesus moter och samtalar ju med bade Moses och Elia pa forklaringsberget. Hur kan detta vara mojligt, om de ej ar medvetna? Vad ytterligare ar – kristna har aldrig trott, fore den moderna tiden, att helgonen och anglarna inte ber for osss – sok igenom Bibeln och hela kyrkohistorien och du kommer aldrig finna ett sadant pastaende. Inte innan upplysning – kanske nagon galen tysk under 1500-talet, men det ar allt.
Slutligen – vad skulle egentligen de fralsta gora efter doden – om inte att forebedja?
c) Alltsa sager du att flera personer i GT, NT samt nastan alla kristna idag ”tar omvagar” – vara for att de ber t.ex. sin mamma om forbon. Du uppmanar alltsa kristna att bryta mot Guds Ord!
d) Uppenbarligen inte. Bara mot, mot, mot. Du faller pa egen tuva, ner i egen grop – det var Din egen falla.
e) Aterigen – tydligen inte. Men, om Du andrar lite, och riktar Dina egna ord mot Dig sjalv – ja visst! Kanske borde du snarare saga – sannerligen – ”allt annat ar tankar som ej kilar stadigt med mina tankemonster, mina pafund, mina traditioner och det ytterst snava, historielosa, selektiva satt jag laser Bibeln pa.”
Anna ber for oss. (som sagt – vad skulle hon annars gora?) Precis som mina foraldrar ber for mig. Men jag har ingen annan vag till Fadern utom Kristus. Som Du namner oppnade Kristus forlaten. Sa nu, antligen, kan vi alla komma infor Hans Ansikte, leva i evighet, och aven efter doden be for varandra! Vi behover inte vara utestangde fran himmelen langre, bara for att vi ar doda – for vi lever, i Kristus!
Oh, just det. Mamma:)
Ja, vi ar alla forebedjare. ALLA – inte bara de pa nasta sida, men inte heller bara vi pa denna sidan av himmelen. Ja onskar ocksa verkligen jag kunde vara med. Men – vi kan narvara genom boner. M.m.
Kram. Kanske vi far lov att narvara vid nagot annat – vem vet, Ansgar kanske bestammer sig for att gora ett aterbesok?:P Hur det an blir med saken – vi kommer ju anda fa mota alla dessa i himmelen, och det kommer – hur underbart an detta har pa jorden ar, hur mycket jag an vill narvara, och hur vackert fascinerande det an ar etc – sa kommer det himmelska motet ”aega fett”, om jag far utrycka mig i en aningen ungdomligt, kapitalistisk och …matligt satt.
I ”sanning” en god parodi, jag ser att du lärt dig av andra webbdiskussioner
Per-Olof
Gud välsigne dig Thomas! Ja, det himmelska mötet blir i sanning något enastående. Något vi bara kan ana ett litet uns av när vi ser oss omkring på det skapade. Blommorna, grässtråna, bergen och dalarna, vattendragen och allt skapat liv som är sååå vackert. Hur ska det då inte vara i himlen?! Vilken glädje, vilken lycka!
Kram
Mamma
Det är en stor händelse.Tack Dagen för att ha publicerat det. Här uplever man verkligen att det skrivna ordet i en tidning kan verka evangeliserande, nå många hjärtans djup, väcka tankar av förundran och kanske för de icketroende vara som ett vingslag av en fågel ,insikten om en annan värld,viktigare än den vi lever i nu.
Tack Dagen. Jag ska ta med historien och prisa dagen i min blogg -se adressen ovan!
IYS
Du har rätt – ditt svar var (om än inte menat så) i princip ett humorstafettinlägg…
Det är bara rubriken som saknas…
Log mig igenom den brinnande apologetiken – men rördes också nästan till tårar av det vackra i det – att vi alla ber för varandra – på jorden och i himlen.
Och vilket himmelskt party vi ska ha sen….!!
”Äger fett” ja…
P.S. Svarade dig även i min blogg – viktigast:
Vill du skicka stafettpinnen vidare till en annan bloggare? Vem?
Detta var en underbar lovsång till Livet i Kristus! Jag har inte helt kunnat ta till mig detta att man kan tala med Maria och helgonen (om förbön, jag vet att de inte tillbes), men det har ändå blivit verkligare att de ser mig och ber för mig personligen. Det är fint. Tänk att de verkligen ser på mig, med barmhärtighet och medömkan, alla de heliga…
Beträffande gamla ben: Hur man än ser på dem har de tillhört en människa. Min mamma lever än, tack och lov. Jag har varit i hennes kropp, hon har ammat mig och burit mig. Jag lärde känna henne genom hennes kropp. Hennes röst och hennes doft är levande. Ja, jag minns än hur min mormor doftade och kändes fast hon dog för snart arton år sedan. Jag känner min mamma och min pappa genom deras kroppsliga närvaro. När de dör en gång är det av yttersta betydelse för mig hur deras kroppar behandlas. Att inte behandla den avlidna kroppen med respekt är att inte respektera den människa som en gång levde i den och de som gladde sig över denna människa.
hej! hur mår du? saknar dig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Otroligt vad du kan hitta på att jag tror, genom att skriva en massa helt ovidkommande text till det jag uttryckt.
Jag tror på under, att Gud kan uppväcka ben – men vi behöver inte lägga dem på ett särskilt ställe – Gud hittar oss nog på uppståndelsens morgon ändå – Han har full koll!
Det hör till undantag att Gud uträttar underverk genom materia, och det finns inget stöd för att samma sak upprepas, allt är engånghändelser, inget utrymme för ritualer alltså – men definitivt inte genom Elias ben – han dog aldrig -Herren tog upp honom. Jag antar att du syftar på Elisa, men det var kanske ett tag sedan du läste bibeln?
Att ta kontakt med döda, är att betrakta som spiritism – jämför med när Saul fick andebesvärjerskan att kalla fram Samuel, något som Gud förbjuder.
När jag läser min bibel finner jag ett flertal stöd, för att vi väntar i graven till uppståndelsens morgon:
1 Tess 4:15-17 ”Med stöd av vad Herren lärt oss säger vi er detta: vi som är kvar här i livet då Herren kommer skall inte gå före de avlidna. Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom”. Eller varför inte Joh 11:11 ”Efter att ha sagt detta fortsatte han: Vår vän Lasaros sover, men jag går dit för att väcka honom”. Eller Matt 9:24 ”Gå härifrån. Flickan är inte död, hon sover” – vet inte hur det är med dej, men inte är man särskilt kontaktbar, när man sover!
Vi får en förhärligad kropp när Jesus kommer tillbaka, jag är så långt ifrån en gnostiker man kan vara – jag har en ganska barnslig tro att: Vi är syndare överbevisade av lagen – och om vi ångrar vår synd och vänder om till Gud, är han nådig och barmhärtig, så att han frälser oss och förklarar oss rättfärdiga av nåd. Jesus dog för våra synder och vi kan gå direkt till honom med allt – tacksägelser och böner.
Men Sanna,
Menar du verkligen att du aldrig ber andra människor om förbön eller aldrig ber för andra människor?
Omorphia,
Du skrev ungefär det jag själv ville skriva. Tack!
Vi kommer att ta emot Heliga Anna av Novgorods reliker i Eskilstuna den 4 april. Du är varmt välkommen att fira liturgin med oss då om du har möjlighet.
Liturgin börjar klockan 10.30.
Mvh
Göran
Ojdå!
Såg nu att du förmodligen befinner dig i Israel. Då kan det nog bli svårt för dig att vara med oss den 4 mars.
Du får ha det så gott i alla fall.
Blessings!
Kare Sanna
Du kom med en rad pastaenden och utfall. Utfall och pastaenden – liksom allt – har en borjan, och ett slut, eller atminstone en fortsattning. Att utrona ett tings logiska och naturliga slakting ar inte alltfor svart. A leder till B som leder till C. Alltsa vet vi att C kommer fran A, samt att A leder till C. Kacha!
”Jag tror på under, att Gud kan uppväcka ben – men vi behöver inte lägga dem på ett särskilt ställe – Gud hittar oss nog på uppståndelsens morgon ändå – Han har full koll!”
Precis. Det spelar ingen roll vart vi lagger nagons ben. Alltsa behover Du inte bli sa upprord over att Annas jordiska lamningar nu kommer till Sverige. Det spelar ju ingen roll. Det innebar inget negativt. Det kan daremot innebara nagot positivt.
”Det hör till undantag att Gud uträttar underverk genom materia”
Nu kryper spoket fram! Det var ju det jag sa. Detta ar inget annat an en gnostikers ord. Las Guds Heliga Ord, sa ser Du snart hur materialistisk Gud ar.
”och det finns inget stöd för att samma sak upprepas, allt är engånghändelser,”
Vad forsoker Du saga? Att Jesus bara uppvackte en enda person fran de doda, och att Han egentligen aldrig uppvackte de andra, utan bara spelade ett spratt for kulisserna? Eller att Gud bara fralser en manniska? Vilken galen anledning ar det som skulle fa Gud att avsta fran att gora en sak igen? Sa talar inte Bibeln.
”inget utrymme för ritualer ”
Detta sager inte GT. Detta sager inte NT. Detta sager inte de historiska lamningarna av den apostoliska forsamlingen. Detta sager inte den efterapostoliska forsamlingen. Detta sager inte nagra lamningar vi har fran nagon period av Guds folk, vare sig under gammaltestamentlig tid eller nytestamentlig tid eller eftertestamentlig tid. Detta sager inte nagra lamningar under templets tid eller synagogornas tid, eller huskyrkornas tid eller den fria kyrkans tid. Det fanns en grupp som pastod nagot sadant – gnostikerna. Du har valt sida.
”Jag antar att du syftar på Elisa”
Tack for att Du forstar mig. Ibland, nar en manniska byter anvandandet fran ena hjarnhalvan till den andra, sa riskerar man att gora lite elektroniska felkopplingar i tankandets funktion, sa att tva snarlika ting byter plats. Ungefar som nar Goran under Dig skrev, forst April, men sedan Mars. Nu vet jag ju att han menade April, sa det var ingen fara. Och Du vet att jag menade Elisa. Slutet gott, allting gott. Gud anvande fortfarande bl.a. hans ben for att gora mirakel. Det ar det viktiga. Och forresten – tack for att Du namnde den andre helige profetens himmelsfard. Han avled aldrig och star infor Gud. Ytterligare ett bibliskt bevis. Vad skulle han gora?
”Att ta kontakt med döda, är att betrakta som spiritism”
Jag ar glad att Du antligen kommer med ett pastaende, underbyggt av biblisk substans. De doda far man aldrig forsoka uppna kontakt med, an mindre med magi tvinga dem till handling.
Du citerar Thessalonikerbrevet. Ja, vad ska jag saga. Ja, Sanna, nar de i Kristus avlidna uppstar, sa uppstar de med en kropp – en forharligad kropp, vilket han har glommer namna, men en kropp likaledes.
Ang. de andra tva citaten, sa glommer du – bland annat – foljande:
a) Dessa dog innan Kristus hade besegrat doden, brutit syndens udd, bundit djavulen, sprangt sonder dodsriket med sitt ljus och liv, slagit in dodsrikets portar, predikat for de avlidna sjalarna i dodsriket. Och sa vidare.
b) Att kalla nagon ”dod” infor livet ar omojligt. Sjalvfallet ar de sovande.
c) Att kalla nagon dod for ”avsomnad” var regel i hela mellanostern och ostra medelhavet under antiken. Anledningen var inte for att man pa nagot mystiskt satt fatt reda pa – for detta star ej i bibeln – att sjalarna borjar sova nar de dor (somn ar for ovrigt en kroppslig egenskap!), utan en simpel – men ack sa vacker! – folktradition: nar manniskan avled, sa sag helt enkelt kroppen sa harmonisk ut efter dodsogonblicken, precis som en manniska i somn. Alltsa ar det snarare kroppen som sover. Inte sjalen. Dessutom: nastan alla kulturer i dessa omraden jag nyss namnde, trodde – trots att de kallade doden for ett avsomnande – att sjalen efter doden ar fortsatt medveten. Nagot sadant som en sovande sjal horde de, i synnerhet inte judarna och de kristna, aldrig talas om. Inte forran William Tyndale. Och vad hade egentligen han med saken att gora?
d) Varfor skulle for ovrigt sjalen, detta i oss som ar medvetandet sjalvt, efter doden forlora sin medvetenhet, d.v.s sig sjalv? Menar du att medvetanden stannar kvar i kroppen? Markligt, ma jag saga…
”Vi får en förhärligad kropp när Jesus kommer tillbaka”
Detta trodde aven gnostikerna.
”…jag är så långt ifrån en gnostiker man kan vara”
Tydligen inte.
”jag har en ganska barnslig tro att: Vi är syndare överbevisade av lagen – och om vi ångrar vår synd och vänder om till Gud, är han nådig och barmhärtig, så att han frälser oss och förklarar oss rättfärdiga av nåd.”
Bra. Jag ocksa.
”Jesus dog för våra synder och vi kan gå direkt till honom med allt – tacksägelser och böner.”
Sa Du fortsatter alltsa havda att jag inte far be min mamma om forbon?
Och ja, forresten – jag glomde nastan! – en liten detalj.
Du svarade inte pa nagot av det jag skrev.
Hej Pauligen! Saknar dig jattemycket! jag mar bra, men langtar fortfarande hem till er alla! Nar jag kommer hem komer det bli svart. Jag maste pussa dig pa nasan for alla dagar som gatt forlorade, da jag inte pussat dig pa nasan! Huuh. Vilket jobb!
Alskar dig! PUSSKRAMPUSS!
Forresten…vad far man om man blandar dig med en potatis?!
Hej Goran! Tack for Din inbjudan. Tyvarr kommer jag nog inte vara hemma i Sverige vid det datumet heller. Men…jag kan alltid avtala tid med froken Anna senare;)
Man får en sötpotatis!! <3 puss!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
älskar dig också! <3
Tomis!
Vi längtar efter dig här på Höjden! Du får förmodligen fira påsk i Jerusalem med pappa! Det blir en verklig upplevelse. Pappa ska beställa flygbiljetter imorgon bitti (lördag).
Vi får väl besöka Eskilstuna någon gång. Eller vad tycker du?!
Kramar och God Bless!
Mamma
!אני שמח לבוא לישראל ולפגוש אותך
!בשנה הזה בירושלויים
Tomis!
Om jag inte minns helt fel så ska vår kung, Carl XVI Gustaf, vara släkt med Gustav Vasa. Fråga mig inte hur, för det minns jag inte!! Kanske är det bara ett önsketänkande…..;)
Mamma
Jag tror det stammer. Ett av deras – nuvarande kungafamiljens – vapen bestar ju av tva falt: den ena halvan visar den franska adelsatten Bernadottes vapen, och den andra halvan den svenska atten Vasas vapen. Kanske vill de bara visa nagon form av kontinuitet, men jag tror de ar ingifta, pa nagot vis. Jag vet iaf med 100-procentig sakerhet att kungafamiljen ar slakt med Erik Segersall, som (kanske…) var en av de forsta kungarna over forenade Sverige. Jag vet dock inte om Erik ar slakt med Olof Skotkonung, och darmed Ingegerd/Irene/Anna. Det hade ju varit intressant och roligt om det var sa, eftersom det skulle innebara att kungefamiljen ar (avlagsna) slaktingar till Anna. Kanske borde man isf informera dem om att deras slakting ar hemma!
Det går ju att kolla upp! Och visst, absolut, borde Konungafamiljen få veta det i så fall. Dvs att deras släkting kommit hem igen.
Mamma
Pappa har hittat något!! Han skickar en länk!
Via denna länk kan du läsa att Carl XVI Gustaf skall vara släkt med Olof Skötkonung:
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/576/46843.html?1158131880
Återigen lägger du ord i min mun, jag inte sagt, givetvis kan jag be nu levande människor be för mig, eller att vi gemensamt ber för något, alternativt jag ber för någon annan tex – det är så självklart att jag trodde inte att det skulle behöva sägas ens – det obibliska är att tro att detfinns en teknik för att få bönesvar, genom att göra vissa ritualer, röra vid reliker mm Det enda man i ”återkommande” teknik skulle kunna hävda finns är: bön och fasta. I gamla testamentet ansågs de döda så orena (givetvis kan man rent praktiskt hävda att det kan bero på hygien) att de skulle föras ut från läger och bebyggelse, de döda lades aldrig i templet, tabernaklet eller i någon synagoga – att ha döda i helgedomar är en tradition med babyloniskt hedniskt ursprung. Även om kanske inte alla bud (cermoniella) gäller oss hedningar (ickejudar) som kommit till tro (enligt Apg 21:25) – har jag svårt att tro att Gud som är den samme igår och idag, till all evig tid, skulle ändra sig så vad det gäller de döda att vi skall använda döda kroppar som medel för att få Gud att göra under. Gud är stor, Han kan göra precis vad Han vill, på vilket sätt han vill, och behöver inte vår hjälp, även om ibland han använder sig av människor och ting, vill han inte att vi skall förlita oss på döda ting (eller döda människor för den delen), utan ha vår trofasthet i Honom. Huruvida vår gamla kropp fogas samman atom för atom och förhärligas, eller om Gud skapar en ny men där vi är fullt igenkänningsbara, framgår inte av bibeln, och spelar inte så stor roll – Vi är kropp, själ och ande, och vi uppstår med detsamma – och varför vi inte skulle kunna vila till uppståndelsens dag – utan ha en fritt svävande ande (var hittar du bibelstöd för det) förstår jag inte. Om nu Jesus hävdar att vi sover (se bibelcitat i mitt inlägg ovan) menar du då att Jesus som är sann Gud och sann Människa kommen i köttet (inte gnostiker) inte skulle veta vad som gäller – vet du bättre än Jesus!?
Kare Sanna
”Återigen lägger du ord i min mun”
Nej, jag hor ett ord och ett annat, vilkas logiska borjan och slut endast kan vara si eller sa.
Jag har svart att forsta din tankegang. Ena stunden sager Du att vi bara kan och far ”gå direkt till honom med allt – tacksägelser och böner.” men sedan sager Du, tillsammans med mig, att ”givetvis kan jag be nu levande människor be för mig, eller att vi gemensamt ber för något, alternativt jag ber för någon annan” -samtidigt som Du forsoker halla fast vid Din tidigare standpunkt. Det ar inte mojligt. Du forsoker jamka samman tva olika paradigm, om det nu ar ratt ord har.
”det obibliska är att tro att detfinns en teknik för att få bönesvar, genom att göra vissa ritualer, röra vid reliker [..]
Nar genom hela Kyrkans historia har nagon enda manniska – ge mig namn, ge mig kallor! – slagit fast att man genom en viss ”teknik” far bonesvar? I Bibeln ber man och far svar. I Bibeln, bade GT och NT, har man gemenskap med den levande Guden genom ritualer – de kallar ju detta en tillbedjan i ande och sanning, om den ar akta!. I Bibeln far en dod liv – fran Gud, och ingen annan! – , genom att rora vid reliker, av olika slag: ben, dukar, klader, skuggor, hander, spott, olja, an ark etc etc.
”att ha döda i helgedomar är en tradition med babyloniskt hedniskt ursprung. ”
Nej, det ar en tradition med himmelskt, profetiskt ursprung. Las Uppenbarelseboken!
Du kommer dock med en intressant punkt, da Du namner forbudet efter Moses att ej vidrora de doda. Detta kan tyckas vara en nastan,atminstone lite, komplicerad fraga. Men desto intressantare!
For det forsta maste vi inse att det orena, den dode, egentligen inte ”oren”, vilken betydelse man nu an valjer att lagga i detta. For det ar ju alldeles tydligt att man inte ansag att de dodas kroppar var orena, innan Lagen kom genom Mose fran Gud. Och detta bekraftar ju Jesus var Herre, Gud, Konung, Fralsare, Aterlosare och Messias, da Han – i sin Allvisa Allkunskap – sager, fran sin egen fysiska mun, att det man betraktar som orent i materia ar inte orent – det ar hjartat som ar orent. Inte maten. Inte avlidna, sovande kroppar. Inte detta. Det ar vara hjartan.
For det andra, kan det, som Du sa skrev, handla om hygieniska skal.
For det tredje, kan man ta till sig den rent symboliska naturen i den dode kroppen. Innan Kristus kom till oss i kottet – utan att mista sin gudomlighet – sa levde inte de heliga (alltsa Guds trogna, Hans folk, de som i tron pa Honom var rattfardiga, liksom Abraham) i ”ljus”: d.v.s de levde inte i Kristi Uppstandelse. Men nar Kristus dog, steg ner och predika for dem, och befriade dem och sprangde doden – da borjade de leva i Kristus. Alltsa: att ha en dod kropp, som symbol for en manniska utan liv i Kristus, inne i Kyrkan – en symbol for livet i Kristus, en symbol for Kristus, en symbol for himmelriket etc – skulle vara en omojlighet, symboliskt sett. Men efter Kristus, sa ar de levande. De far komma till himmelen. De lever i Kristus. Livet, Kristus, ar svaret pa allt.
For det fjarde, som jag skrev ovan, berattar den salige evangelisten och aposteln Johannes Teologen (וחננ התאולוג’?) – genom en uppenbarelse han fatt fran Gud, bland annat att de heliga martyrerna vilar under altaret i himmelriket. Och som Du vet, sa ar gudstjansten pa jorden en bild, ett deltagande i den eviga, himmelske skarans gudstjanst.
For att forsta den ortodoxa kyrkans liturgi, utformning av Kyrkan m.m. utan att ge upphov till missforstand i stil med de Du ger utryck for, maste man lasa Uppenbarelseboken, GT, samt kanna till en del om synagogans gudstjanst, de tidigaste kristnas gudsjanst, samt en del om kungliga symboler, exempelvis under kungarikets Israels tid m.m. Det ar inte nodvandigt att kanna till allt detta, saklart, men man raddar sig sjalv fran att bega konstiga misstag och associationer – exempelvis nar det galler detta med reliker i kyrkor.
”vi skall [inte, min. anm.] använda döda kroppar som medel för att få Gud att göra under. ”
Nej, det skalll vi inte. Bra att vi haller med varandra. Ockultism ar strangt forbjudet inom Kyrkan. Vi ber Gud, genom vara boner och genom forboner – vare sig bonerna ar fysiska, eller bestar i ord, eller i tanke, eller i vilja, eller i handling, eller i symboler, eller nagot annat – och Han svarar oss alltid, pa det satt Han vill svara oss, endast och allenast pga sin manniskokarlek, sin nad, sin barmhartighet och med syftet till allas fralsning.
Jesus pastar aldrig att sjalen sover efter doden. Daremot pastar Han, t.ex. i berattelsen om den rike mannen och Lazaros, att sjalarna ar fullkomligt medvetna.
”varför vi inte skulle kunna vila till uppståndelsens dag – utan ha en fritt svävande ande”
Varfor inte sjalen sover? For det ar inte vad Skriften pastar. Och nej, vi tror inte att anden ”svavar fritt” i tomma luften, likt demonerna. Sjalarna befinner sig i paradiset – i vantan pa den Yttersa Domen – aven kant som Abrahams Skote, d.v.s den ”avdelning” i Dodsriket dar de saliga vilar.
Och aterigen. Du har fortfarande inte svarat pa vad jag skrev i min forsta kommentar. Dessutom bortsag Du fran det mesta jag skrev i mitt nasta. Du har inte bemott ett enda av de skriftliga berattelser, vilka jag namnt, dar de avlidna framstar som i hogsta grad vakna. Du har egentligen inte sagt nagonting – bortsett fran att for en period i GT, sa ansags det orent att rora vid en dod kropp. Jag uppskattar verkligen denna diskussion, men det ar en ful debattteknik att inte svara pa vad den andre sager, samt att byta spar eller bara upprepa sig sjalv for att kunna undvika konfrontation.
I all respekt, och med vetskapen om att Anna ber for oss bada
/ Thomas
PS: En fraga: hur kunde Jesus predika for de avlidna – om de var sovande? Man ar vaken, om man lyssnar till en predikan:P
Till Thomas!
Roligt att du uppskattar vår diskussion, och jag tror att det är nyttigt att forska i skrifterna.
För att svara på ditt senaste inlägg till mig, tycker jag att det är skillnad på att be en nu levande människa med direktkontakt via bön till Gud be för mig, än att be en nu död (sovande i väntan på uppståndelsen) gå till Jesus för att sen lägga fram min sak, det är enligt mitt sätt att se och vad jag kan förstå enligt bibeln inte möjligt!
Du frågar var jag i kyrkan kan hitta källor för att man använder tekniker för att få bönesvar, och du upprepar ju själv nedan ben, dukar, kläder, skuggor mm. Allt detta händer ju i bibeln vid ETT tillfälle vardera, men vi får aldrig någon uppmaning att göra så, med undantag för att smörja sjuka med olja. Det vi uppmanas till är att be direkt till YHWH ex Fader Vår bönen som Jesus lär oss.
Var står det om döda i Templet? Om du hänvisar till Upp 6:9, händer ju det i himlen! för det första, och Gud uppmanar dem att vila (enl Reformationsbibeln) Det är ju inte heller troligt att man i himlen skulle börja upphöja de avlidna på ett otillbörligt sätt, så det gränsar till tillbedjan, vilket ju är risken man tar, när man ger avlidna en förebedjande roll.
Och återigen uppmanade ju Gud sitt folk att hålla de döda från sina helgedomar, jag vill ta med ett bibelcitat, och med det syfta på gravarna, inte på något annat så du inte missförstår: Matt 23:27 ”Ve er ni skriftlärda och fariseér, ni hycklare, som är som vitkalkade gravar, vilka utvändigt ser vackra ut, men invändigt är fulla av de dödas ben och all orenlighet” – med det vill jag ha sagt att tanken på de dödas ben som något man inte skulle syssla med, framförs även av Jesus.
Att ha en död kropp som symbol för Kristus… osv – vi behöver inga symboler för Kristus egentligen, Joh 4:23 ”Men den tid kommer och den är redan inne, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning, Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha.” (Reformationsbibeln) Vi kan tillbe var som helst behövs inga särskilda byggnader heller.
Du skriver att Jesus aldrig påstår att själen sover efter döden – men som jag hänvisade till i Joh 11:11 samt Matt 9:24 säger Jesus där att Lasarus resp flickan sover, om du väljer att dela upp kropp själ och ande, är det din tro – jag tror att vi sover ovetande, sen uppstår vi till liv på den första uppståndelsens dag (om vi dött innan Jesus kommit tillbaka) om vi dött i tro på Jesus. Exakt hur det går till är ju ingen frälsningsfråga direkt – det viktigaste är ju att vi tror att Jesus har dött för våra synder och frälst oss av nåd.
Liknelsen om Lasaros är ju just en liknelse – en bild man ger för att förstå ett annat sammanhang bättre – om det teologiskt kan sägas vara ett bevis för vakna själar är tveksamt, med tanke på andra bibelställen, men visst lite knepigt är det.
Hur kunde Jesus predika för de avlidna frågar du. Jesus predikar (engångshändelse) för de avlidna före syndafloden – Jesus är Gud, för Han är ALLT möjligt.
Om jag inte svarat på allt tidigare beror det på att jag försökt hålla mig till ämnet – reliker eller ej, och bön via döda människor. Annars blir det för långt.
Kan som eloge till Ortodoxa kyrkan säga att det är tack vare att de bevarat skrifterna så väl, vi kan ha översättningar som tex Reformationsbibeln som ligger originalet nära, till skillnad från de ”smala” antal manuskript som ligger till grund för den Katolska kyrkans bibel, som är mer gnostisk och förändrad.
Jag uppskattar mer att DU ber för mig – efter som jag inte tror att Anna hör oss, men jag hoppas vi möts i evigheten.
FRID broder!
Kare Sanna
Innan jag borjar vill jag bara dela med mig av tva ord jag laste nagon gang, ang detta med de avlidna Kristnas forboner, samt om reliker:
”All in all, the mystery of holy relics is at the heart of the universal mystery of the New Testament: the incarnation of God.” – den helige Justin Popovich (i princip vad jag forsokt saga)
”De som ej erkanner att helgonen ber for oss, inser inte Guds karlek till manskligheten” (citerat ur minnet) – den helige Silouan Athoniten
Men till diskussionen!
”För att svara på ditt senaste inlägg till mig, tycker jag att det är skillnad på att be en nu levande människa med direktkontakt via bön till Gud be för mig, än att be en nu död (sovande i väntan på uppståndelsen) gå till Jesus för att sen lägga fram min sak, det är enligt mitt sätt att se och vad jag kan förstå enligt bibeln inte möjligt!”
Givetvis finns det en skillnad. En stor skillnad. En viktig skillnad. En underbar skillnad – de i Kristus avlidna kan inte gora nagot annat an att be for oss, infor Gud. Till skillnad fran oss, som tyngda av var vardagliga bekymmer inte kan be standigt forvarandra (givetvis finns det en del manniskor som Gud giver naden att fa bedja standigt – men de flesta av oss kan inte det. Det kan daremot de i Kristus avlidna. Vad skulle de annars gora?)
Nar Du kallar anvandandet av fysisk materia i bon for ”teknik”, sa sager Du darmed att Guds folk genom hela Bibeln, i bade GT och NT, forsoker tvinga GUd genom ”tekniker”. Det stammer inte. Saken ar den, att Gud skapade materien, och vill radda den, tillsammans med oss. Han har sagt att materian ar god, och har sjalv sagt at oss – samt visat oss – att vi far vara fysiska nar vi visar var karlek till honom.
Jag skriver aldrig att det lag doda i den jordiska, symboliska, profetiska byggnaden som var ett tempel i vilket Gud bodde. Jag skriver om den himmelska prototypen, dar martyrerna ligger under altaret. Givetvis en symbol – en symbol Kyrkan tagit vara pa, genom att anvanda denna symbolen – liksom en mangder andra fran olika hall som jag namnde i ett inlagg ovan – i sin gudstjanst – istallet for att hitta pa nagon ohistorisk, sjalvproklamerat ”andlig” gudstjanst, dar man hellre an de gamla, vil ha nagot, som man skapat sjalv. En form av hogmod…
Jesu ord om fariseernas invandiga orenhet betyder inte att ben verkligen ar orena. De orden betyder att fariseerna invandigt var orena. Jesus forklarar ju pa annat stalle – vilket jag aven det namnt i ett inlagg ovan – att a) det ar vara hjartan som ar orena, samt b) det fysiska ar ej orent. Saledes ej ben.
”Det är ju inte heller troligt att man i himlen skulle börja upphöja de avlidna på ett otillbörligt sätt, så det gränsar till tillbedjan, vilket ju är risken man tar, när man ger avlidna en förebedjande roll.”
Neeej…i himlen upphojs verklilgen inte de avlidna i Kristus. De harskar bara i ”1000 ar” tillsammans med Herren pa Faderns hogra sida och far vara med att doma manskligheten etc.
Att upphoja avlidna pa jorden ar sant att det ar mycket farligt, om det innebar tillbedjan. Men Kyrkan har alltid varit noga med att lara folk att ej tillbe nagon annan an Gud. Att be om nagons forbon rubbar inte denna sakerhet.
”Att ha en död kropp som symbol för Kristus… osv – vi behöver inga symboler för Kristus egentligen, Joh 4:23 “Men den tid kommer och den är redan inne, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning, Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha.” (Reformationsbibeln) Vi kan tillbe var som helst behövs inga särskilda byggnader heller.”
Du missforstod mig. Jag skrev inte att doda kroppar ar symboler for Jesus.
(fast, nur var vi ar inne pa saken. Visst kan en en dod kropp pa satt och vis vara en symbol for Kristus. Allt proklamerar Kristus. En dod kropp proklamerar exempelvis att Kristus dog, begravdes och nedsteg i dodsriket for var skull enligt Skrifterna, den utrycker hoppet om den kroppsliga uppstandelsen i Kristus, den utrycker trosten att den dode nu vilar i Guds hand, som Salomo skriver, den utrycker sanningen att vi ej lever av oss sjalva samt att – nu nar vi fastar passar det sig att namna detta! – brodet ej ar grunden for existens och varat liv; Gud ar, och i Honom existerar vi. Och sa vidare)
Och jag haller med om att vi inte i strikt mening behover symboler. Men pga varat behov av diverse ting, exempelvis pedagogisk undervisning, sa har Gud domt det gott for var fralsning med anvandandet av symboler. Se exempelvis detta att Jesus kallas ”Guds Lamm”.
Givetvis behover vi inga sarkilda byggnader. Kyrkan anvander sarkilda byggnader dar det behovs och om hon vill – men om det behovs och om hon vill anvander hon vad helst som ar bast for tillfallet – en grotta, ett berg, en kallare, en vind…men nu hamnar vi helt utanfor amnet.
”Du skriver att Jesus aldrig påstår att själen sover efter döden – men som jag hänvisade till i Joh 11:11 samt Matt 9:24 säger Jesus där att Lasarus resp flickan sover, om du väljer att dela upp kropp själ och ande, är det din tro – jag tror att vi sover ovetande, sen uppstår vi till liv på den första uppståndelsens dag (om vi dött innan Jesus kommit tillbaka) om vi dött i tro på Jesus. Exakt hur det går till är ju ingen frälsningsfråga direkt – det viktigaste är ju att vi tror att Jesus har dött för våra synder och frälst oss av nåd.”
Jag har redan svarat att de ej sover, att det finns en mer logisk forklaring – eller flera – an att sjalen pa nagot satt skulle hamna i koma. (och jag tror ej att sjal och ande delas. De ar ett.)
”Liknelsen om Lasaros är ju just en liknelse”
Nej, det ar ingen liknelse. Jesus sager alltid om Hans ord ar liknelser. Dessutom ger Han ju den fattige mannen ett namn – Lazaros. Det ar alltsa en egentlig manniska – inte nagon fiktiv karaktar, vilken ej skulle ha ett namn, i Jesu satt att undervisa. Och sasom ett historiskt exempel fran Jesu sida, visar denna berattelse, att sjalarna ar medvetna. Vilket visserligen ar sjalvklart, da medvetandet ar en av sjalens egenskaper. TIll skilnad fran kroppen – den ar medveten, for att sjalen (vilken ar medveten) ar forenad med kroppen. Nar vi dor skiljas sjal och kropp, vilket leder till att kroppen somnar. Kroppen sover, inte sjalen. Och detta bekraftas av Jesus, da Han sager, att flickan och Lazaros sover. De sov verkligen. Men deras sjalar var medvetna i dodsriket.
”Om jag inte svarat på allt tidigare beror det på att jag försökt hålla mig till ämnet – reliker eller ej, och bön via döda människor. Annars blir det för långt.”
Jo, jag vet. Men allt annat jag skrivet ar kopplat till dessa fragor, pa ett eller annat vis. Det jag undrar mer ar varfor Du inte svarat pa andra, centrala punkter. Sasom skriftstallen som bevisar sjalens medvetenhet, behovet av forbon, det totala livet i Kristus som besegrar doden, behovet av fysisk tillbedjan etc etc etc. Jag har kommit med flera punkter, tolkningar, bibelberattelser synpunkter och annat, vilka Du ej verkar svara pa.
”efter som jag inte tror att Anna hör oss”
Karnfragan ar egentligen ej om hon hor oss eller inte. Fragan ar om de fralsta ber for oss, nar de lever och vilar i Kristus efter avlidandet. Det kan man gora, aven man inte hor nagon, aven om man inte ser nagon, aven om man inte har nagon forfragan, aven om man inte kanner nagon, aven om man inte vet vad personen vill att man ska be for, aven om man inte kanner till att personen existerar. Alla kan alltid be for alla. Det kallas karlek.
Frid.
——————————
PS: ang. din tanke gallande predikandet i dodsriket. Det ar den enkla vagen att komma undan obekvama Skriftstallen – det hande bara en gang!