De for-nicaenska kyrkofaderna hor till de som fascinerar mig allra mest (utan att forminska min karlek till de efternicaenska, vilka jag alskar minst lika mycket.). En av dessa ar Polykarpos av Smyrna. Inte bara hans brev och martyrakt ar intressanta och inspirerande. Bara hans narhet till Jesus gor honom oerhort speciell. Han ar vad jag brukar kalla ”Jesu barnbarn”. Han var larjunge till aposteln Johannes.
Det ar bl.a. figurer som honom som bygger upp min tillit till den tidiga kyrkan. De kristna som levde under – exempelvis – de andra arhundradet hade sadana har ”Jesu barnbarn” mitt ibland sig: Ignatios av Antiochia, Polykarpos av Smyrna, Papias av Heliopolis… De kande apostlarna, nar dessa var som mest mogna, vigdes av dem sjalva, tog emot laran och sattet att leva fran dem. Liksom Anden kom fran Jesus till apostlarna, kom Anden fran apostlarna till dessa. De vittnar om kyrkans levande, organiska kontinuitet, om sanningens bevarande…Jag kan inte se hur dessa skulle ha kunnat, medvetet dessutom, overge den lara och det liv de fatt av sina kara apostlar. Flera av fick t.o.m. ge sina liv – skulle de ge sina liv for en forvrangd sanning?
Jag kan inte riktigt beskriva i ord vilken tacksamhet och karlek jag har for dessa personer. Sa fort jag tanker pa dem, sa upplever jag nagot av ljus och latthet, gladje.
For ovrigt finns det mycket annat intressant nar de galler dessa man. Ta t.ex. en av Polykarpos larjungar: Irenaeus av Lyon. Han ar en av de man som namner spadbarnsdopet och skall sjalv ha varit spadbarnsdopt. Eftersom han kom fran Polykarpos forsamling, innebar det att Polykarpos maste ha varit den man som dopte honom, som ett spadbarn. Polykarpos, larjunge till Johannes. Polykarpos, Jesu barnbarn.
Ja, jag håller med om att de tidiga fäderna är fascinerade. Särskilt intressant är det att se hur de famlade med att finna uttryck för sin tro – de kanske använder formuleringar som den senare kyrkan skulla ta avstånd från (ta tex Justinus subordinationslära), men det är en äkta interaktion och brottningskamp med dem de skrifter och den muntliga tradition de tagit emot som man finner i dem.
Marcion lärjunge till Paulus?
Whoops. Jag gjorde ett litet misstag. Sjalvklart var inte Marcion larjunge till Paulus. Han foddes ju nastan 50 ar efter Pauli dod!
(jag misstanker att min hjarna gjorde foljande felkoppling:
a) Marcionisterna pastod sig vara den grupp som foljde Pauli undervisning ratt
b) Nagon/nagra som hort apostlarna blev heretiker (simon magus kanske?)
= marcion var en apostlalarjunge som blev heretiker.
Naval, misstaget fixat.)
Marcion var son till en biskop i Pontus som blev tvungen att bannlysa sin son. Biskop Polykarpus fick vid ett tillfälle en fråga av Marcion: ”Känner du igen oss Polykarpus?” han svarade: ”Jag känner dig, jag känner dig, du satans förstfödde”. Så allvarligt såg man i fornkyrkan på den framväxande gnostiska läran. Enligt gnesioluthersk interpretation syftar Paulus förmodligen på gnosticismen när han varnar Timoteus för den (1 Tim 6:20).
Tack så mycket för en intressant blogg!