Jag kan ärligt talat inte förstå de människor, som tar ett bestämt avstånd från kristologi. D.v.s, de kristna som menar att det spelar ingen roll vad man tror om Jesus – var han Gud och människa, en eller två personer, skapad eller oskapad, den utlovade Messias eller ej, förenad i person eller natur, hade han en eller två viljor, var han Marias son eller ej etc- utan ”man ska bara tro att han förlåter oss; det är allt.” I mina öron så låter detta som att svara ”öööhh, vaddå?” (eller ännu värre; som att ta avstånd) när Kristus frågar oss – vem säger ni att jag är?
Jag har t.o.m. svårt för den ofta förekommande synen, att konciliernas definitioner var för ”detaljerade”, att de splittrade kyrkan med simpla småskillnader i ord – oviktigt hårklyveri, säger man. På detta kan jag inte annat än att svara: för att finna sanningen måste man klyva atomer!
Även om kyrkofäderna själva drog sig för sina egna definitioner, och hellre hade velat stanna där de var, bedjandes, predikandes, så måste jag säga att de bekännelserna som de arbetade fram i kamp och bön för mig är kärleksfulla lovsånger till Gud, segersånger – bön inkarnerad i ord.
Lyssna bara på detta, ur bekännelsen från Chalcedon!
Following the holy Fathers, we unanimously teach and confess one and the same Son, our Lord Jesus Christ: the same perfect in divinity and perfect in humanity, the same truly God and truly man, composed of rational soul and body; consubstantial with the Father as to his divinity and consubstantial with us as to his humanity; ”like us in all things but sin.” He was begotten from the Father before all ages as to his divinity and in these last days, for us and for our salvation, was born as to his humanity of the virgin Mary, the Mother of God.
We confess that one and the same Christ, Lord, and only-begotten Son, is to be acknowledged in two natures without confusion, change, division, or separation.The distinction between natures was never abolished by their union, but rather the character proper to each of the two natures was preserved as they came together in one person (prosopon) and one hypostasis.
