”gotisk skog”, av Konstantin Vasiljev*, 1973
En behaglig plats besökte jag idag
under den värdiga gröna hasselns mantel.
Där lyssnade jag vid dagens början
till den skickliga trasten
som sjöng en praktfull strof,
ett flöde av tecken och symboler.
Runt om kring honom stod majdagens
blommande grenar som gröna mantlar,
hans mässhake var vindens vingar.
Den store Guden välvde
en baldakin av rent guld över altaret.
Jag hörde en lång och fullkomlig mässa
på utsökt språk.
En läsning av evangeliet utan tvekan eller mummel.
För oss där på sluttningen
helgades det gröna bladet till en oblat.
Då hördes den späda, vältaliga näktergalen
från skogsbrynet i närheten.
Dalens egen poet sjunger för alla
sitt Sanctus med livliga flöjttoner.
Offret lyftes upp
mot himlen över skogen
i tillbedjan inför Gud Fader,
kärlekens och hänförelsens kalk.
Gudstjänsten gjorde mig gott:
den skapades i en björkdunge
i den sköna skogen.
- Skogsmässa, medeltida hymn från Wales
———————————————————————————————————
*Intressant – Vasiljev. Basileios den Store, på ryska just Vasilij, predikade för sin församling:
“I want creation to penetrate you with so much admiration that wherever you go, the least plant may bring a clear remembrance of the Creator. One blade of grass or one speck of dust is enough to occupy your entire mind in beholding the art with which it has been made.”
Det var ju precis så!! En naturens egen katedral. Skapad av Gud, den störste byggmästaren!