Idag är en speciell dag. 21 Juni är inte bara min födelsedag, utan även den dag då (åtminstone) östeuropeér och rysk-ortodoxa över hela världen, hedrar minnet från de som dog i kamp mot nazismen. Folk ber, och sätter tända ljus på sina fönsterbrädor, för dem som dog, och dem som kämpade för frihet.
Det är också, varandes år 2009, 20 år sedan då muren föll.
Men framförallt håller något på att hända i Iran, arvtagaren till det gamla Perserriket, en av vår kulturs uråldriga källor.
Hundratusentals människor protesterar mot Ahmadinejads och Ayatollans diktatur. Det ”Gröna Havet”. Regimen har svarat med våld; kravallpoliser går hårt mot demonstranterna; rykten går om att stridsvagnar satts in; ytterligare rykten om att de slängs någon form av syra på demonstranter; rapporter om allt från 20 till 200 dödade; sjukhusen är fulla av skadade, deras lager med blod är slut; regimens paramilitära grup Basij – som sägs ha 500 000 anhängare (bara i Teheran?) – rasar fram mot oppositionen: de åker runt med motorcyklar och slår ner demonstanter innan polisen kommer fram, de skjuter folk, markerar deras hus så att de senare kan komma in och ta dem, går in på sjukhus och dödar sårade…Hundratals studenter vägrar ta sin examen, busschaufförerna strejkar, professorer avgår i protest och stora mängder med journalister, debattörer och intellektuella har under veckan arresterats. Oppositionens ledare har sagt sig vara redo för martyrdöden, och han uppmanar befolkningen att strejka.
Internet har visat sig vara ett av oppositionens viktiga vapen; facebook, bloggar, youtube och – kanske framförallt – twitter är packade med folks rapporter, bilder, videos…etc. På twitter kommer det tusentals nya meddelanden per sekund. Över hela världen visar folk sitt stöd i demonstrationer och genom att på diverse sätt hjälpa oppositionen genom internet; exempelvis genom att på twitter ställa in sin position på + 03. 00 Teheran.
Ryssland och Iran har försökt närma sig tidigare. Idag åminner ryssarna frihetskämpar, och idag kämpar iranerna för frihet. 30 år efter revolutionen, 20 efter murens fall. Tänd ett ljus i ert fönster och be en bön iranierna.
——————————————————————————————————
Följande rörande ord skrevs igår av en student på en iransk blogg. Engelsk översättning från Tehran Broadcast. Läs:
Tomorrow is a big day, I may be killed tomorrow!
I will go to the rally tomorrow. We may face a violent crackdown. Who knows, maybe I will be one of the ones who will be killed. I am listening to all the beautiful songs I have listened to all my life. I even want to listen to some LA Persian songs and dance to them. I always wanted to make my eyebrows as thin as possible. Yes, I will pay a visit to the barbershop too, before I go. There are several epic scenes in the reported movies; I have to watch them again too. I have to pay a visit to my bookshelf; Forough and Shamlou’s poems are worth reading again. I have to sit down and page through our family photo album — from the very beginning. My friends — I have to call them too and say bye. From all the wealth in this world, I have two bookshelves. I have told my family who to give them to. I have to pass two more credit units to get my bachelors degree, but to hell with degrees. My mind is seriously swamped. I wrote these lines for the next generation, so they will know we were not emotional and impulsive. So they will know we did everything we could to make their lives better. So they will know if our ancestors capitulated to the Arab and Mongol invasions, they did not bow down to despotism. These lines are dedicated to tomorrow’s children …
———————————————————-
Nedan publicerar jag den kända vídeon med Neda – ”Röst” eller ”Utrop” – där man ser henne, efter det att hon blivit skjuten av Basij. En läkarstudent försöker rädda henne, och fadern står bredvid.
————————————————-
För att slipp medias långsamma och bristfälliga rapportering, gå in på twitter och följ exempelvis spår på sökorden ”Teheran”, ”Mousavi” och ”iranielection”, samt profilen ”persiankiwi”.
—————————————————
Läsvärd artikel på NY Times: ”A Supreme…”
