På senaste tiden har jag lyssnat en hel del på Regina Spektor. En av hennes låtar, ”Apres Moi”, är mycket värd att lyssna på. Innehållandes (dels om man tänker på texten i sig, men även i dess historiska referenser, bl.a. till franska revolutionen, eller till Boris Pasternak) många bottnar kan man lyssna på den om och om igen.
Dessa ord håller mig fast:
I must go on standing.
You can’t break that which isn’t yours.
I must go on standing.
I’m not my own, it’s not my choice.
Även om nu dessa ord egentligen handlar om något annat – vissa föreslår förhållandet till självmord i religion (Regina är rysk jude) – så synes mig dessa ord passa alldeles utmärkt för att belysa vissa aspekter hos Kristus och Kyrkan. Dels tänker jag på Kristi kamp i Gethsemane; denna tolkning av texten är så öppen och självklar att jag inte ens behöver förklara det. Man kan även tänka sig det som en individuell uppmaning. Men framförallt funkar det såsom en utmärkt förklaring till en aspekt av Jesu ecklessiologiska ord:
[...] på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.
Det vill säga; man kan tänka sig, att Kyrkan är förenad med Kristus, inte bara i nuet, utan även s.a.s. retroaktivt, och att hon – Kyrkan – därför inte skall falla under helvetets portar, eftersom hon i och med att hon retroaktivt är förenad med Kristus och hans kamp i Gethsemane och på korset inte får och kan falla. Kyrkan och hennes lemmar, eller något utifrån kommande såsom djävulen, kan och får alltså inte förstöra kroppen, eftersom kroppen inte är deras, utan tillhör Kristus, ja, är Kristus, och för övrigt fylld med Sanningens Ande.
—–
Och för att fortsätta på det lidande Gethsemanes tema är det bara att lyssna på resten av låten. Tankarna går då även till korset och saligprisningarna.
